där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
I tisdags tog jag min första lektion i capoeira! (Säger man “lektion”? Eller “träning”? “Min första träning”? … D:)
Att capoeira är en blandning av dans och kampsport innebär att de gungande rörelserna utförs i takt till musik (“Det blir inte lättare, men det är roligare”, som tränaren Mancha sade.) Sporten utvecklades av afrikanska slavar i Brasilien, som hade händerna bakbundna och behövde kunna slåss med fötterna. Därför har kroppen en låg tyngdpunkt och arbetar mycket med händerna mot marken och fötterna som vapen. “Händer är till för att skapa, fötter för att förstöra” är ett annat citat, som Mada nämnde när vi pratade om sporten.
Jag hade sett en affisch om föreningen Gunga de Ouro i Slussen och fastnade faktiskt genast. Till detta bidrog mitt intresse för Brasilien och mitt behov av motion. Jag tänkte gå och se på en roda i söndags men det misslyckades, och istället kom jag i tisdags kväll till deras inspirerande hall för att ta en provlektion.
Efter att ha hittat dit, hälsat lite och bytt om, gick jag genom det första rummet — en tevehörna med en video på utövad capoeira rullande, köksinredning mot en vägg, en dator vid vilken någon tränares dotter surfade Youtube, samt en hörna med fika på ett bord — till själva träningslokalen, ett inte alltför stort rum med fönsterväggar på en sida och utsmyckning på de resterande. Foton från olika capoeiraevenemang täckte delar av väggarna tillsammans med typiska musikinstrument, berimbauer.
Efter en liten presentation av ledarna och sporten/dansen, satte en enkel uppvärming igång innan vi fick lära oss de första rörelserna. Ginga (“gunga”) verkar vara det mest grundläggande steget och finnas för att skydda utövaren och hålla henom i rörelse. Det är detta steg som är början till, och huvudsubstansen i, troll-figurernas dans i WoW (som förstås är just capoeira). Bland andra övningar fick vi lära oss rolé, negativa och rabo de arraia, varav den sista, “rockans svans” var en spark (wow, häftigt!).
Berimbau
När själva träningen var över så var det dags att spela lite musik. Musiken är en viktig del i capoeira, och detta moment kommer nog att upprepas efter varje träning. “Sai, sai, Catarina!“ sjöng vi, efter en introduktion till de enkla instrumenten och en angivelse om hur de skulle spelas. Exemplaren av det för capoeira utmärkande instrumentet berimbau spelades dock bara av tränarna.
Tjugo minuter över lektionens planerade slut nöjer vi oss och kan gå hem. Efter en dusch pratar jag med en av omhandhavarna och får med mig en lapp med lite information. Priset är 1500kr för 14 lektioner, och särskilt eftersom mina föräldrar tänker stå för den kostnaden är det helt okej.
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Kul att du gillade Capoeiran! ;D Med vilken grupp testade du på det? Ha det fint! Axé! ;)
/Zebra
Som det står i inlägget heter gruppen Gunga de Ouro och finns i Stockholm. Från länkarna i inlägget kan du läsa allt om gruppen.
[...] För ett år sedan skrev jag ett, för att vara mig, väldigt välutformat inlägg om min första capoeiralektion. [...]