där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Häromdagen chattade jag i #esperanto. Eftersom de tvekade över vilket kön jag var (mitt smeknamn är nog rätt feminint egentligen) fick jag både smeknamnssuffixet för kvinnor och detsamma för män. Jag var Arlĉjnjo. Det är lite knivigt att uttala (sju konsonantljud i rad).
Tidigare har jag och fadern min överträffat det krångliga men ganska vanliga ordet västkustskt (någonting från västkusten), som slutar i fem konsonanter: ett hus i Irkutsk är väl ändå irkutskskt?
Det är bara att ta fram en karta på valfri del av Ryssland för att upptäcka att man kan göra samma sak med rätt många orter: Omsk, Novosibirsk och Krasnoyarsk slutar alla på tre konsonanter, precis som tidigare nämnda ort. På flygplatsen, på väg till Skottland, hade vi istället en lite annorlunda utmaning: vilket ord har flest konsonanter i förhållande till vokaler? Ett gdanskskt troll gav oss svaret (8:1).
Det slår trots allt ändå inte meningen “Du skalar oss” (?), som på georgiska heter “გვფრცქვნი” (gvprtskvni). Åtta konsonanter med nio konsonantljud, en vokal – och en hel sats…
Men varken pappa, jag eller trollet från Gdansk kunde georgiska den där gången på flygplatsen.
Förresten har georgiskan genusneutrala pronomen och inga grammatiska genus. Dessutom är det vanligt med efternamn som slutar på -shvili (barn) istället för -dze (son).
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Hallå, rolig familj som typ pratar språk! Jag vill också med min ju.
Gdańsk stavas förresten med accent på N:et.