där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Minns ni när jag bestämde att jag skulle ägna sex timmar om dagen åt att vara duktig? Jag fick aldrig chans att avgöra om det var en bra idé, för under experimentets första dag fick jag jobb på heltid :) vilket innebar att minst sex timmar varje dag garanterat gick åt att jobba, vilket förstås räknas som duktigt.
När jag började jobba slutade jag ganska snabbt med en del av det jag brukade ägna mig åt på fritiden. (Att volontära i kulturkafé till exempel.) Men framför allt gick mindre tid åt till att slappa. Att ta det lugnt och inte göra något särskilt är en viktig del av min vardag :) och jag tycker att jag behöver rätt mycket av det.
Nu börjar jag vänja mig in i att ägna halva dagen varje vardag åt motsatsen till frihet. Och det börjar kännas att jag är understimulerad i de mer passionerande sysslorna, det som jag skar ner på när jag började jobba. Jag tror att den här invänjningen delvis kan förklaras som att en del av den energin som jag fördelar åt att inte göra något särskilt, ägnar jag åt att förhålla mig till de nya rutinerna och förutsättningarna som heltidsjobbet kräver.
Därför har jag tänkt att jag ska sätta igång med lite projekt och allmänt engagemang nu när den här invänjningsperioden verkar vara över!
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Ingen har kommenterat ännu.