där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
I dessa sysslolösa dagar är det överraskande lite som blir gjort om man inte försöker. Och det är mycket som ska göras. Det ska sökas jobb – hemma och hos socialtjänstens coachprogram – det ska skickas papper, det ska städas och diskas, det ska planeras esperantolektioner och det ska köpas nödvändigheter för hemmet och själen.
Därför har jag just bestämt mig för att försöka tillägna sex timmar om dagen åt dylika duktigheter. Mamma rådde för flera månader sedan om att se den sysslolösa dagen som en arbetsdag, där arbetet bestod i att söka jobb. Det var att sikta lite för högt för mig. Åtta timmar per dag åt att söka jobb? Dream on! Jag har försökt med diverse andra metoder också – två ansökningar per dag, två timmar per dag, tävlat med sambon och så vidare.
Vad är det som får mig att tro att den här metoden ska fungera? Jag vet inte. Men det känns iallafall bra att inkludera fler saker i nödvändighetskategorin, förutom jobbsökning. Nu kan jag spendera en dag utan att söka jobb och ändå känna mig nöjd och riktigt duktig, för att jag har varit och lämnat syrrans dammsugare, diskat, planerat middagar för en vecka och köpt lite begagnade köksartiklar. Till exempel.
Jag börjar imorgon. Pepp mottages tacksamt!
Duktig som en geting.
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
peppar!
Jag har ingen att ge för jag är sämst på sådant xD