där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Efter en halvtimmes tidsoptimistisk jättestress, fem timmars långtråkig tågfärd och tjugo minuters bilskjuts är jag nu i min förra bostad, hos föräldrarna och syskonen i Stockholm.
En annorlunda känsla slår mig här. Jag är så välkommen här, och behöver inte bli erbjuden att “känn dig som hemma” för det gör jag såklart redan. Det är inte alls konstigt, men det är annorlunda. Det är känslan av att ha två hem.
Jag hugger glatt in vid middagen och pratar med familjen vid bordet, precis som när jag bodde här. Efter middagen tar jag en dusch och det känns som mitt eget badrum. Den plats i min hjärna, som har etiketten “hem”, har den senaste månaden fyllts med min och Pluvas lägenhet. Nu trängs den plötsligt med mappas hem, för hemmakänslan gäller även här.
Jag undrar först varför jag inte kände så redan när jag flyttade ut, och kom till den nya lägenheten. Men det kommer faktiskt inte förrän jag kommer tillbaka igen, på besök i familjens. Det kanske är för att det var så mycket annat som var annorlunda vid utflytten, så att den här känslan inte fick samma spelrum som nu. Eller för att det är först nu som jag har bott ett tag, och gjort mig ett hem, i båda bostäderna.
Det är en bra känsla, berikande. Det känns som en tillgång att ha flera hem. Undrar förresten hur stor likheten är med den tvåhemsmiljö som barn till skilda föräldrar brukar få uppleva.
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
[...] Dubbla hem-känslan (Återpost från min egen blogg.) [...]