där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
I helgen var jag på Apelsinträffen, en årlig esperantoträff utanför Härnösand som anordnas av Sveriges esperantisters ungdomsförbund (SEJU) ihop med Härnösands esperantoklubb (Härnösand är nog för övrigt Sveriges esperantisttätaste stad). Det här året var tredje gången; jag var med även förra. Det var fler deltagare än senast – vi var ungefär 25 ungdomar från 8 länder.
Träffen kändes ännu lite fullkomligare än förra årets, och jag går på lycka säkert ett bra tag till. De här träffarna är en av de bästa saker jag har gjort i mitt liv.
Eftersom jag hade en lektion klockan ett som jag måste gå på, kunde jag inte följa med de andra “Stocksala”-borna (Stockholm × Uppsala) i den hyrda minibussen som avgick ¤10. Istället köpte jag på torsdagen en Sista minuten-biljett hos SJ. Efter min lektion gick jag till Centralen, köpte äcklig Burger King-mat och gick på tåget mot Härnösand.
Väl i Härnösand kom tre “gamla” vänner i minibussen och hämtade mig. (Som Einar uttryckte sig så var träffen full av gamla och nya vänner, snarare än människor en kände och människor en inte kände.) På den mörka och guppiga vägen till scoutgården där träffen redan kommit igång diskuterades bland annat knepiga ordstammar.
När vi kom fram stod huset nästan helt tomt och vi insåg att resten hade tagit plats i bastun. Så gjorde även vi, och jag kan väl säga att en nattmörk bastu inte är det bästa stället att hälsa på folk. “Ja, jag vet ju inte hur du ser ut så vi får nog hälsa igen imorgon.” Annars var det otroligt skönt, vattnet var varmare än förra året så det var inte bara plågsamt att doppa sig. Bastun var liten och överfull den mesta tiden, men med vårt stora kollektiva hjärterum var det inga problem.
Efter en god frukost gick vi ut för att göra lite morgongymnastik, bland annat korelativa gimnastiko, ett enkelt ihopsläng av rörelsemönster enligt en av esperantos smått logiska sidor (den korrelativa tabellen). När vi hade tröttnat på det så pratade vi esperantiska och icke-esperantiska tungvrickare. Saŝa serĉas saĝan ŝercon. Stelo hade ett par galna kinesiska, bland annat en långvarig upprepning av ljudet “shöö”, fast med olika tonlägen.
På detta följde en improviserad föreläsning om Orange revolutionen i Ukraina, av Saŝa som därifrån är, och sedan gick vi ut igen för att spela homfutbalo, människofotboll, en springlek lik flaggleken eller kull. Medan umgänget fortsatte utomhus tog sedan jag och Stelo tag i matlagningen, efter instruktioner av Karin. Under lunchätandet pratade jag med Olesia vars syskon gick på samma gymnasium som jag. Jag insåg att syskonet var esperantist först för ett par månader sedan, när hen dök upp på en Nerdio-träff. Det var en rolig tillfällighet och det var lika roligt att prata med Olesia.
Efter lunchen var det dags för kanotutflykt! Medan några stannade för att nörda sig (enligt traditionen var det trots allt datum för den månatliga Nerdia renkontiĝo som vi brukar ha här i Stockholm) gick de flesta ner till stranden för att greppa varsin paddel. Jag och Tomio var bäst och starkast och snyggast, och hade således tillfället att med vår kanot välja destination. Vi paddlade helt enkelt till närmaste ö. När alla hade kommit fram klättrade vi i ett träd och satt ett tag på klippan och pratade och sjöng svenska (!) sånger.
När vi kom tillbaka till huset påbörjades en diskussion kring SEJU. Förbundet har nyligen lyckats blåsa liv i lite aktiviteter, främst denna årliga träff och de nämnda nördträffarna. Jag vill nämna här att jag tycker att det är jättekul och spännande att jag deltar i rörelsen nu när den faktiskt visar en svagt stigande livlighet.
Till middag åts en strålande matig paj, och efter det fick vi höra ljuv poesi av Sara. (Det tycker jag verkligen var skitbra uppläst, och min favorit av dikterna var Haǔto. Bara så ni vet.) Efter ytterligare lite paj, mer efterrättig den här gången, var det konsertdags på övervåningen. I en vardagsrumsstor sal spelade först La Perdita Generacio dansvänliga “hittar”. Det slår mig nu att så skulle en faktiskt kunna kalla dem. Efter en liten paus med ommöblering spelade Inicialoj D.C., artistnamn för en fransk kotte vars namn jag nu glömt. Inte lika dansande men otroligt mysigt. Kvällen mynnade ut i allmänt mysande, i icke sexuell mening, på det madrassklädda golvet och i spelrummet (det spelades Bucky och Druid). Och ytterligare bastubad för några.
På morgonen väcktes jag av Einar, med vem jag förberedde frukosten. Efter ätandet av densamma (frukosten, inte Einar) hittade vi en frisbee som vi båda och tre till gick ut och lekte med. Efter det tog jag en promenad med fem andra. Vi tog med en flöjt och en fiol, och mötte både grodor och kossor. Vi kom tillbaka lagom tills det var dags att packa och så småningom åka hem.
(Alla bilderna har tagits med Jankos kamera.)
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Saluton!
Jag fick för mig att leta efter artikeln som skulle skrivas om apelsinträffen… Jag hittade dock inte den, men ack vad kul det var att jag hittade hit! =) Den franska kotten heter Erik. Hans hemsida är http://www.initialsdc.net
Amike, Sabina
[...] starigis demandon, pri kiu mi cerbumas ekde OR. Dum OR partoprenis interalie unu esperantano el Västerås, kaj krome mi scias ke loĝas sufiĉe [...]