där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Mandy Juno, Cykelpiraten, skriver många vackra saker. Idag, som ofta, skriver hen om pepparkaksformarna vi pressas igenom under uppväxten. Och det är bra.
Varför ska staka barn bli snälla, lydiga och underordnade? Varför fick jag beröm och leende när jag satt still och var tyst?
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Staka?
Starka!
Jaha! Trodde det skulle vara typ “stackars”. Eller att det var ett ord jag inte kände till.
*räcker upp handen* jag gissar på att om man inte skulle ha blivit upplärd att man ska ha “manners” och allt sånt som liten, (som senare försvinner med tiden :P) så skulle det vara väldigt svårt och ha samhället vi har nu ( inte för att någon gillar det samhället men-men). Människan är egoistisk och tänker alltid på sig själv först, så om vi nu inte skulle bli tvingade och hjärntvättade till att vara schyssta, vem skulle då hjälpa upp tanten som precis ramlade på trottoaren? det kommer inte vara jag, för jag pallar inte bära på en tant.. ( där ser man, människor är fett ego :P)
… var det rätt, fröken Hippie? :3
För det första handlar inlägget om att uppfostran för killar respektive tjejer skiljer sig. Det var eftersom att författaren var/är flicka som hen uppmuntrades till att vara tyst och lugn. Läs inlägget jag länkade till ;)
För det andra tror jag verkligen att medkänsla och välvilja är medfött. Att bry sig om andra är inte någonting som har utvecklats under artens levnadstid.
Så nej, det var fel :P
Jag tror inte att medkänsla och välvilja är helt och hållet medfött. Jag har för mig att barn som får vara nära människor oftare när de är bebisar, typ i kulturer där de alltid bärs runt på ryggen eller magen, har lättare för att empatisera och sympatisera. Jag är dock inte säker.