där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Idag var jag på första dagen av det nattöppna animekonventet Unkon. Det känns som att det efter de år som det i landet har hållits flera japankonvent per år, har blivit svårt för generella sådana att komma med något nytt varje gång, och att de därför går in på djupet och nischar sig: Unkon, som beskrivs som Sveriges dåligaste konvent, riktar in sig på, och hyllar, dålig kultur med sin rot i Japan.
Upplägget lät strålande när jag fick höra talas om det i våras – och det är det också, verkligen! – men jag har idag inte haft det så kul som en kunde hoppas.
Det känns som att jag har vuxit ifrån konvent. Och när jag säger så menar jag inte att jag likt en pokemon har avancerat ifrån konventarstadiet, till något bättre. Det känns mer som att jag har “vuxit” åt sidan, eller något annat obestämt håll. Jag beundrar faktiskt konventare, och praktiskt taget allt jag njöt av under den tiden jag ändå tillbringade på Unkon var hur härliga många av de andra närvarande var.
Den typiska konventaren svävar omkring genom lokalerna i stökiga kläder och gosedjur om halsen och berömmer gapigt varandras stil och smak. Eller häckar i tevespelsrummet och pwnar varandra, med pauser för att byta ut spontankramar med främmande konventsyskon och skryta om sina allra onödigaste kunskaper inom animekulturen. Vissa konventare skulle nog säga att de “kan vara sig själva” under konvent (klyschor är klyschor för att de är värda att upprepas), medans jag inte kan låta bli att fundera på om det för många av dem går ut på att göra sig till, till en extrem nivå. Utan att veta om det är en Bra eller Dålig Sak.
För mig själv var mina första konvent nog en outsinlig källa till information för mitt då färska intresse för animekulturen. Jag förstod nog egentligen inte varför en skulle träffas IRL i en lokal för att behandla sitt intresse för något som gick ut på att begrava näsan i en seriebok eller en teveskärm, men det kom att bli användbara lektioner i socialisering. Alltmedan intresset svalnade var det mer för umgänget som jag fortsatte att åka till konvent, jag har dock alltid mest umgåtts med dem jag träffat på animecommunityt Gaia Online, och bara i någon mån med nya personer. Numera är intresset för anime nästan dött, och jag känner inte något lika stort umgängesbehov att mätta – åtminstone inte i konventsformer.
Jag vill förresten alltså betona att Unkon är ett jättebra konvent (eller dåligt, som en förstås bör säga i äkta Unkon-anda), och att min besvikelse helt beror på mig själv. Jag önskar inte annat än att jag fortfarande imponerades och intresserades mycket av den stormande och färgglada japanska animekulturen.
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Ingen har kommenterat ännu.
