där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Hej här har jag hittat ett gammalt inlägg från ett och ett halvt år sedan, som jag av någon anledning publicerat privat. Eftersom jag fortfarande egentligen tycker likadant så kan jag välan posta det här nu. Gillar speciellt bilden som illustrerar konceptet orättvisa, hett tips.
—
På Klimataktions blogg tar Samuel Jarrick upp en fråga som för mig är ett mycket viktigt “motståndar”-argument mot klimataktivism, men som jag ändå inte har sett till mycket alls i debatten. Tyvärr är bemötandet inte så starkt som jag skulle vilja se.
Utan något riktig budskap eller slutsats kommenterar hen inställningen Om så hela kåken brinner ner – låt oss festa!
. Följande citat är den del av texten som går från identifiering till lösning, och som därför lätt borde övertyga läsaren, och ändå känns den väldigt fattigt på resonemang:
Vågar vi verkligen chansa när larmet går? Eller är det dags att vi alla rycker upp oss ur vår besatthet av fåfängan, statusjakten, den eviga tillväxten? Och inser att vi har allt att förlora på att fortsätta som vanligt och allt att vinna på en omställning till ett fossilfritt samhälle där kolkraftverket, bilpendlandet och hamburgaren bytts ut mot hållbara alternativ.
Vad händer om vi “låter oss festa” medan kåken brinner?
Svaret på den frågan är jag inte säker på, men något i den här stilen tänker jag mig:
Jag tycker det är synd att den här inställningen till klimatförändringar inte kan bemötas med mer övertygande argument. (Eller om den kan bemötas: att den inte gör det.) Den är viktig för mig och jag tror att det är många som delar den, åtminstone halvhjärtat. Det verkar till och med som att Jarrick, och antagligen en stor del av klimatrörelsen med henom, tar det för givet (läs “vi alla” i citatet ovan).
Märker förresten att bloggen tillåter kommentarer endast för medlemmar på sajten. Lågt.
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
Ingen har kommenterat ännu.