där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Idag är det valborgsmässoafton. Bussarna har små flaggor och ikväll ska jag joina områdets nästan officiella kör vid en liten brasa i närheten. Mysigt, tror jag.
Bålen och firandet den sista april eller första maj började på hednisk tid och var kopplat till de döda. I närheten av 800-talet började kristna fira en viss Valborg som hade varit nunna i tyskland, och som helgon förknippas med häxtro. Även detta firande genomfördes med bålbränning, sedan keltisk religion, och genom att associera Valborg med månadsskiftet april-maj tog religionen i vanlig ordning över den hedniska traditionen.
Annars mår jag utmärkt. Och så var det med det.
Jag får vikariat på min gamla högstadieskola titt som tätt. Eller fyra gånger har jag fått det. Det är roligt, utbildande och lönsamt. Senaste gångerna kritiserade jag mig själv och tyckte att jag hade varit för slapphänt och brytt mig för lite, men idag tror jag att jag var bättre. Jag träffade min gamla glassföreståndare idag. Trevligt!
Jag har börjat fundera på att genomföra ett visst helt självnyttigt projekt, Lär känna allt omkring dig eller något kan det heta: jag känner mig lite vilsen och tänkte ta reda på en massa om saker jag har i min närhet. Om det blir något av det så kan jag utveckla förklaringen någon annan gång. Det här är några saker jag har kommit på att jag borde veta mer om:
Jag undrar hur länge jag tänker fortsätta med capoeiran. Själva träningarna är väldigt roliga, det skitkul att få min kropp att fungera på sätt som är så annorlunda från att sitta framför en dator eller ligga i en säng. Och människorna där är jättetrevliga.
Men det är lite plågsamt att gå där, kan en säga. Contramestre, eller “gurun” som min mappa kallade henom, vill gärna att vi håller ihop bättre, fungerar lite som en familj. 
Det är helt okej för mig, jag älskar tanken, men när den här familjen blir väldigt hierarkisk och patriarkal – för att det är ett direkt arv från den brasilianska kultur som vi, genom contramestre, anammar – så blir den lite motbjudande för den svenskt liberala och individualistiska (?) person som jag uppfostrats till.
Det är svårt att inte få ovanstående stycke att låta väldigt negativt, så jag försöker inte direkt. Det är bara tillräckligt negativt för att få mig att börja fundera på om jag ska fortsätta, så att säga. Jag fördömer inte något i den brasilianska kulturen, men jag menar att det kan vara knivigt att förhålla sig till den när en i övrigt värderar saker på andra sätt. Det har hjäpt till att vidga min syn på begreppet kultur.
Om ni (jag tror det är typ tre stycken som läser regelbundet) vet vad ni skulle vilja se mig skriva om, så säg gärna till. Mitt liv? Politik? Data? Något? Själv vet jag inte, och jag slutar hellre skriva än krystar fram döda texter bara för att fylla ett flöde, men om det skulle vara så att ni och jag vill ha ut samma sak av den här bloggen, så kan vi väl göra det.
Ett RSS-flöde för kommentarer till detta inlägg nås genom syndikeringsikonen vid inläggets titel.
jag läser för att jag har för vana att stalka hela min bekantskapskrets, samt ett onaturligt begär efter rss-flöden
Jag vill läsa om ditt liv och vad du tycker om saker :D
Hallå värsta annorlunda det här blogginlägget var utformat o.o
Att det såg annorlunda ut berodde nog på att jag kände för att säga många, skilda saker, och inte tyckte att det var en bra ide att dela upp dem i flera inlägg.
Tack för åsikten!
Måste också påpekar att det här inlägget var annorlunda vilket var ganska kul och se. flera tankar samtidigt = positivt.
Och jag gillar bilderna *nickar* det som självklart skulle roa mig mest var
“Jag träffade min gamla glassföreståndare idag.”
Du borde skriva saker som du tycker och tänker på. När du har hunnit läst om eu-valet ( om du nu hade tänkt göra det) så borde du skriva vad du tycker om partierna osv :D tycker jag, alltså ^ ^;
Hahaha! Jag visste inte ens att jag hade skrivit “glassföreståndare”!