där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Det här meddelandet ur en chatt med en vän får agera blogginlägg för att beskriva dagen:
First I had class. That was okay but I had to get up early, at 07. Then I went with Miku to some room that UNF has in Hornstull, where I’ve never been before, and I helped them put together an IKEA sofa. And then the roof started leaking so we had to cancel the furnishing (the plan was going to IKEA and get some more stuff). So we were 5 ppl who went to the other UNF room, near Centralen, and chilled with Wii and my guitar. After an hour or so, more people came because we were going to plan what activities to arrange during the whole year (o.O). And we did. And that took 5 hours so I just came home from that.
Här har ni! En rykande färsk folkrörelsesång! Here’s the story (lite snårig) (obs såg ni rimmet):
Min UNF-förening Morgonstjärnan påbörjade sitt årsmöte för två veckor sedan, den 7 februari. Jag säger “påbörjade” för att det visade sig att det inte fanns tillräckligt underlag för att behandla någon av ekonomifrågorna, så vi bordlade dem till ett senare tillfälle. Efteråt pratades det lite om att byta namn på föreningen eftersom ingen riktigt vet varför vi heter som vi heter. En person föreslog då att man istället för att byta namn kunde hitta en betydelse hos vårt nuvarande namn.
Det fick mig att tänka efter, och på vägen hem dök två rader sångtext upp i mitt huvud. Men inte mer än så.
Detta “senare tillfälle”, då årsmötet skulle återupptas, var idag. Av någon anledning hade vi i den tillträdande styrelsen lovat att komma med en överraskning efteråt, och detta blev jag påmind om igårkväll då en styrelsekamrat smsade och beklagade sig över att vi överhuvudtaget inte hade kommit fram till någon överraskning. Jag började tänka på textraderna, som jag för övrigt hade skrivit ner i min anteckningsbok. Någon timme senare svarade jag på smset: “Jag sitter och filar på en sång, fånig men relevant. Om den har blivit något att ha när det är dags så kanske jag kan framföra den :)“ Ytterligare fem timmar senare, klockan fyra på natten, svarade jag igen: “Hihi, nu är den färdig. Jag tar med mig en gitarr.“
Tiotalet mötesdeltagare tillika åhörare verkade imponerade och inspirerade! :)
Vers:
A / / E E / / A A / / D D A E A |
Refräng:
D A E F#m D A E A (x2) |
Mollvers: (tex sista)
F#m / / C# C# / / F#m F#m / / Bm Bm F#m C#7 Bm (E) |
En tolvåring är ängslig för sin polare, som har setts vara någorlunda coolare
än när hon spyr på toa och sin tröja. “Måste du alltid bara hålla på och röja?
Du är roligare när du inte dricker så, och jag tror att man kan ha det ganska kul ändå.”
Så de går med i UNF och besöker nästa träff, och även den därnäst.
(Refräng:)
Om vi leder eller leden blott belyser
eller värmer den som ensam går och fryser
har vi uppfyllt det vi ska, och vi gör det väldigt bra
exempelvis idag
När Stockholms unga tröttnar på att droga
och hittar oss och våran kämparlåga
så välkomnar vi dem och stämmer upp ännu en gång
i Morgonstjärnans sång
Krogrundan igår var inget vidare. Av bakfylla och ånger blev hen lidande.
Hen trivs inte direkt med att gå ut så, hen är faktiskt UNF:are sen typ ett år.
Funderar dock på att gå ut igen ikväll – det finns ingenting annat att ha för sig, väl?
Men hen får ett SMS, “Morgonstjärnans sommarfest”, och anmäler sig direkt.
(Refr.)
Festen lockar: flörtar, bra musik och dans, men att supa skulle inte kännas rätt nånstans.
Det är klart att man kan vara där ändå för det, men knappast med en känsla av samhörighet.
“Jag undrar just vad de i min förening gör, och om de kanske har nå‘n lust att komma över?”
Han ringer dem och klart så vill de hänga där, och snart får han dansa. Tänk, vad smart!
(Refr.)
Hon försöker inte höra hur de bråkar, och önskar genom tårvätta lockar
att nästa år ska allt bli lite bättre. Med kudden över huv’et är det lättare.
De skulle se en film ikväll, det lova’ dom, men nu går helgen åt till sprit och svordom
Hon suckar djupt och svär, och drömmer om en värld som fattar hur det är.
(Refr.)
Licens: CC by-nc-sa. Arbeta gärna vidare på texten! Ändra någon rad eller en hel vers om du vill.
Helgen.
I fredags städade jag på morgonen. Fyra rum, lite noggrannare än vanligt. Svettigt!
Sedan hade jag tänkt gå på lektion men det blev inte så. Städningen tog nämligen ut på tiden och lektionens ämne var nog inte så viktigt för mig. Fonetisk genomgång av konsonanter. Det kan jag redan.
Istället åkte jag till Pluva. Halv sju hade jag tänkt gå till en insparkspub för oss nya lingvistikare, men jag kände mer för att stanna med Pluvis :P så vi hyrde film och köpte snacks~ <3
På lördagen jobbade Pluva en skvätt, och jag åkte hem. Jag tänkte egentligen plugga men jag var rätt bra på att skjuta upp det. Några timmar senare hade P jobbat färdigt och jag åkte tillbaka till stan och henom. Även i kväll skulle jag iväg till Gula Villan (SU-humanisternas lokal) och den här gången lyckades jag.
Det var läskigt. Recentiorsmiddag, dvs middag för de som är nya på SU. Fast det var nog mest “gamla” studenter. Rekommenderad klädsel var kavaj men det hade jag struntat lite i, mest för att jag inte har någon kavaj. Så jag var där i jeans, något som liknar en skjorta samt munktröja. Men det gick bra, några ville prata med mig och lära känna mig trots missanpassningen. Min bordsdam var väldigt social och maten var skitgod.
Efter middagen åkte jag tillbaka till Pluviluv och såg på film med henom, Gud och Mana.
Igår söndag åkte jag därifrån och mötte Mikusagi ty vi skulle på årsmöte med Morgonstjärnan, Stockholms största UNF-förening. Årsmötet var himla roligt och lärorikt. Jag blev vald till styrelsen för det kommande året (fast det visste jag förstås redan att jag skulle bli). Mer specifikt är jag nu kassör, något jag har noll erfarenhet av men ser fram emot att lära mig och utföra! Kul och utmanande.
Jag kan väl ta med idag också. Vaknade trött efter några timmar för lite sömn, lektion 10-12. Efter lektionen tänkte jag handla kläder. Tog samma tunnelbana som en kursare som tipsade om Humana på Odengatan och dessutom två Myrorna på samma gata. Jag gick hela gatan ner utan att hitta dem, så istället drog jag till min favorit-Myrorna vid Adolf Fredriks kyrka (Hötorget) och sedan Emmaus vid Slussen. Jag har nu nöjt spenderat 465 kronor på ett par byxor, fyra tröjor, en bok (Sociolinguistics) och två cd (en synthpoppig och en folk-körig).
Det spanska hovet var så fullt av inavel. Många föddes döva och de fick inte ärva ämbeten, för de kunde då inte höra Guds ord.
Enligt föreläsaren i torsdags var det så teckenspråksvetenskapen kom till. Roligt.
Idag var Nerdia Renkontiĝo på schemat. Det är en esperantoträff med nördtema för ungdomar, som vi har varje månad här i Stockholm. Där möttes jag av de väntade nördkompisarna, väl påpälsade i den taskigt värmda lokalen. Vi pratade och skojade om ditt och datt – allt på esperanto. Även en nyling kom, hängde och lyssnade och köpte ett par böcker. Runt sju lämnade vi lokalen och alla som var där då, utom jag, åkte till Robin för födelsedagsfest. Själv orkade jag inte med sånt, så jag åkte hem.
På tunnelbanan satt jag mitt emot en söt tjej. Vi fick ögonkontakt flera gånger och någon gång höll vi kvar den flera sekunder. Jag undrar om hen såg att jag log. Hen såg ut att le men hen kanske bara såg ut så… Det var spännande iallafall! Jag älskar att se vackra människor på stan och i kollektivtrafiken. Jag ska försöka flörta med dem oftare.
Idag ville jag inte ha någon väska, så istället proppade jag i min stora jacka ner en vattenflaska, ett par tunna vantar och mitt stickningsarbete med två garn! Jag stickar en lång, randig mössa.
Såhär kan det se ut om en skriver mitt uttal av “Hornstull” fonetiskt, med så hög noggrannhet en kan:
Jag borde lägga till betoningsmarkörer också, men jag fattar inte betoningen i svenska.
Dagen började…
Tja, dagen började egentligen med att jag vaknade klockan fem efter fem timmars sömn. Men det är inte så intressant.
Dagen började snarare med ett lingvistiskt experiment som jag hade anmält mig till! Jag kom till universitetet klockan tio och undersökningens ansvariga satte mig i ett litet datorrum och startade upp ett spel åt mig. Spelet var skönt retro utformat i stil med Space Invaders. Faktiskt helt och hållet dugligt som arkadspel. Men nu var ju inte det syftet med spelet, utan det spårade något i hur jag reagerade på saker och ting. Jag lyckades inte riktigt lista ut vad det var det spårade.
Testet pågick i 2×40 minuter med gratis pausfika och en avslutande undersökningsdel. Även om spelet som sagt var roligt, blev det lite tråkigt i längden, men jag fick två biobiljetter för “besväret” så det var inget att klaga på ;3 (Övrig viktig information är att jag brände tungan lite grann på teet i fikapausen.)
Efter detta gick jag till Gula Villan, Humanistiska föreningens näste, och tänkte gå på insparksdag! Denna visade sig dock vara lite uppskjuten, och lokalen nästan helt tom, så jag satte mig och avverkade ett par kapitel ur kurslitten…
… tills det blev dags för lektion. Det var trevligt, jag gillar min grupp. Vi är i tre grupper varav den ena fylls upp av logopedstudenter som läser lingvistikkursen under deras andra termin. Min grupp är den senaste av de tre och därmed minst, och det är skönt.
När lektionen var slut gick alltså de flesta av oss till insparken. Det var näjs, fick redigt tillfälle att lära känna några av de andra. Flera var imponerade av att jag talade esperanto. Jag kunde dessutom bevisa det i och med att jag träffade på Olof, en esperantokamrat som jag tidigare träffat på ett antal träffar och möten. Just lärakännandet hade väl kunnat utföras flitigare – sju av oss från min grupp hängde med varandra i princip uteslutande: albɪn, mɔlːy, 2×mɪkːɛ, juhanːa, kat͡ɕa och jag dårå. (Lovar att jag glömde någon.)
För övrigt lyckades jag under dagen insamla ett par vantar och en mössa. Dessa hittade jag, för sig, kvarglömda i kollektivtrafiken, och jag tog dem efter lite etiskt resonerande. Jag kände mig stödd på två punkter:
Hur tondöv är du på en skala?
En av mina världsherraväldesplaner är att komma fram till en tangentbordslayout som jag trivs med, förmodligen baserad på Dvorak. Än så länge har jag åtminstone kommit fram till ordningen av tre specialtecken-tangenter som passar mina behov och som jag är lite stolt över. I de två första är alla diakritiska tecken och därmed “döda” (de kombineras med efterföljande bokstav) och i tredje är ingen det.
| ` | ¨ |
| ´ | ~ |
Accenterna används i diverse språk som jag använder. Akut i spanska och mycket annat, grav t.ex. i franska uttrycken “à la” och “déjà vu”. Tilde i spanskan och trema i t.ex. tyska.
| ˘ | ¯ |
| ^ | ˇ |
Cirkumflex främst i esperanto men också i bl.a. portugisiska. Brevis i esperanto. Hake om jag skulle få för mig att använda eller härma slaviska språk och streck i rōmaji.
| ” | ° |
| ’ | * |
Apostrofen främst i engelska och programmering. Citattecken är universellt, liksom asterisk och gradtecken.
Jag saknar förstås några diakritiska tecken. Cedilj (¸), till exempel, kan vara bra att ha. Men det löser sig, jag lär trycka in den någonstans under det att jag fortsätter planera layouten.
Det här är spårlistan på en blandcd jag gav min storasyster Lina i somras, som tackpresent för att jag och Pluva fick bo hos henom medans vi var i Berlin.
Omslaget gjorde jag av en standardmjölkkartong. Jag tejpade över “Mjölk” och skrev “Musik”, och samma sak med “3,5%” så att det blev “100% fett”.
Häromveckan hade vi spelkväll i esperantoklubblokalen. Vi spelade Settlers of Catan, där det gäller att samla poäng genom att anlägga byar på strategiskt vis. För mig tog det ett par rundor innan jag “fick grepp” om spelet, och när spelet slutade hade jag antagligen minst poäng.
Hursomhelst gav spelets utformning oss anledning att fråga oss vad “säd” (som i sädesslag) heter på esperanto. (Vi umgås förresten alltså helt och hållet på esperanto.) Vi rådfrågade ordboken och kom fram till ett svar. Det har jag emellertid nu glömt, så jag tänkte reda ut det igen.
Mueli = mala, faruno = mjöl, pano = bröd. Aveno = havre, ordeo = korn, maizo = majs, sekalo = råg, tritiko = vete.
Settlers spelar jag förresten gärna igen :)
Idag skulle jag kolla schemat för lingvistikkursen som jag tänker ta på SU i vår. Det ligger fortfarande inte uppe. Däremot klickade jag mig vidare till sidan för kandidatprogram i lingvisitik och läste den. Programmet har tre inriktningar, varav datorlingvistik verkar passa mig bäst. Jag kände mig intresserad och lockad av innehållet, och det (att jag kände så) gladde mig. Det skulle kännas tryggare att läsa ett program än en enskild kurs.
Jag började då kolla vilka andra universitet som erbjuder liknande program. Det visade sig inte vara så många. Uppsala och Göteborg har språkteknologiprogrammet vilket verkar motsvara datorlingvistik. Annars dök inga liknande resultat upp i sökningen på studera.nu. (En oviktig men märklig grej är förresten att jag inte lyckas få upp SU:s lingvistikprogram bland sökresultaten.) Umeå, som jag lite grann föreställt mig vara en lämplig studieort, erbjuder bara ett språkkonsultprogram.
Studierna i lingvistik skulle med största säkerhet underhålla mig – men det stora frågetecknet är vad det kan ge för förtjänst i framtiden. SU:s programsida om jobb:
En del utbildade lingvister arbetar idag som språkforskare [...] De flesta som läst lingvistik blir dock inte forskare, utan våra tidigare studenter arbetar idag bl.a. inom bokförlag, företag som utvecklar automatiska översättningsprogram eller stavnings- och grammatikkontroller, företag som ägnar sig åt talaridentifiering eller utveckling av telekommunikationstjänster av alla de slag, statliga och kommunala verk som språkplanerare och/eller inom utbildningsväsendet som konsulter.
- Språkforskare känns abstrakt men jag borde väl kolla in det mer innan jag dömer det. Inget av de övriga yrkesområdena är något som tilltalar mig fullkomligen. Dessutom har jag en känsla av att det inte finns så många jobb som riktigt kräver en lingvistikutbildning.
Jag tänker iallafall att utbildningen, även utan att nödvändigtvis leda till perfekta jobb, kan bidra med färdigheter till jobb som kanske inte ligger mitt i skottlinjen för lingvistikens syften.
Slutsats? Mja, fortfarande kluven till att plugga lingvistik under en längre tid.
Idag blev det fisk.
Sätt ugnen på fullt. Koka potatis.
Blanda halv citron, lika mycket olivolja, salt och vitpeppar och häll över en kvarts laxfile. Låt stå.
Blanda en burk krämfräsch, rom, massa hackad dill, en hackad charlottenlök, hackade kräftstjärtar/räkor, en tsk dijonsenap, salt.
Ös marinaden över fisken igen, häll bort den och ställ in i ugnen. Ställ in på grilläge. Låt vara inne i 20 min, men om den ser ut att börja bli klar före det så sänk värmen och ställ om till över- och undervärme.
Jag insåg att jag inte hade koll på termerna kring dubbelprickarna, så jag skaffade mig det.
Engelska:
trema = umlaut
omljud = umlaut
dieresis = diaeresis
I onsdags var jag snudd på apatisk hela dagen (nåja, jag vill verkligen inte likna det med faktisk apati) men sedan på kvällen gick jag till ett litet planerat evenemang som var roligare än det kanske låter. Det var besök på Romskt Kulturcenter anordnat av esperantoklubben med stöd från ABF.
På centret blev vi välkomnade av Hans Caldaras, en mångsidigt kulturellt verksam person av romskt ursprung. Vi var tio esperantister och två, tja, icke-esperantister. Temat för kvällen var ungefär det som romernas kultur och historia har gemensamt med esperanto. Efter att vi ytligt berättat vad esperanto är för den nyfikna Hans, föreläste han fritt och vi kom med frågor när vi undrade.
Jag fick veta att när romerna, som är ifrån norra Indien, kom till Europa på 1400-talet blev de väl mottagna för deras örtläkekonst. De hade ett ekonomiskt system, parta, mellan sig som innebar att de delade lika på alla inkomster (otroligt intressant, tycker jag som försöker förstå mig på anarkism och politik öht). Detta hotade makten i det medeltida hierarkiska samhället och kyrkan gick i täten för att fördöma romerna som sända av djävulen.
Jag fick också veta att romerna i Finland, under Sveriges makt, inte fick lov att tala sitt språk, så det glömdes bort. Istället uttryckte den gruppen sin tradition genom att utveckla en folkdräkt bestående av svarta kläder, bl.a. stora svarta kjolar.
Och en massa mer, förstås. Det var tre lärorika och mycket trevliga timmar med Hans engagerade berättande och våra gemensamma diskussioner. Det var inspirerande och roligt att flera gånger se hur världen kan ha nytta av det världsomspännande andraspråk som är esperantos idé. Det kulturbevarande i att det skulle räcka att lära sig ett enkelt och kulturellt rättvist andra språk, som man då hade gemensamt med hela världen.
Häromveckan hjälpte en vän mig att besluta lite om min framtid. I kombination med att det på senaste har blivit så mycket meningslöst datande och så lite pluggande, ledde det till att jag på baksidan av en Piratpartiet-valsedel har skrivit en liten lista som ska hålla mig på spåren jag går i:
- Studera filosofi
- Lära sig laga mat/baka
- Studera FOSS
- Studera något språk
Glöm inte dina vänner och att leka då och då!