där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Ofta heter någonting samma sak i olika språk. Det beror till största delen på att språken är släkt med varandra. Men det kan också bero på att språken har använts samtidigt av samma kulturgemenskap, då det händer att de “färgar av sig”, till exempel genom att ett ord från ett av språken introduceras och blir vanligt i ett annat. I enstaka fall är det en ren slump.
Något som också kan hända, inte sällan som en utveckling av det just beskrivna fenomenet, är att ett ord ser likadant ut i olika språk, men betyder olika saker. Det kan vara för att ett språk lånar ett ord från ett annat, men definierar det lite annorlunda. Efter några generationer kan betydelserna ha skiftat ännu mer isär.
Ett exempel som jag hittade idag är denna trespåriga falska vän, som via olika håll härstammar från det latinska attendere:
(Ordet finns på andra språk också, med likadana och kanske fler betydelser, men jag tog bara upp dessa tre för att det är de som berör mig personligen.)
Nu är klockan snart fem på natten, och jag har spenderat ett par sena nattimmar med att lägga till en ny inkarnation av kommentarsfunktionen på mitt fotoalbum. Prova den, vet jag! Pluva ligger bakom de klyftiga frågorna, som förhoppningsvis ska avskräcka alla spambottar, och förhoppningsvis bara dem. Det var iallafall skönt att sträcka på kodarfingrarna.
Kommentarer till kommentarsfunktionen kan ju lämnas här i kommentarfältet nedan, till exempel. Eller inspiration till nya knäppa frågor, bara de går att svara på.
Nästnästa vecka blir det Stockholm igen, för min del. Är där mellan 7 och 11 september. Säg till om ni vill träffas!
När jag ska logga in på mitt internetkonto på Handelsbanken använder jag ett litet kort med skrapkoder, för e-legitimation är omöjligt/krångligt med Linux och jag är för oldskool för kortläsare och sånt påhitt.
Iallafall. På kortet ryms 50 fyrsiffriga koder, och man (jag) förbrukar de ganska långsamt, det krävs en för att logga in och en för att utföra en betalning. Ett kort räcker nog i mellan en och två månader.
När det bara är 20 oanvända koder kvar på kortet skickas ett nytt kort hem till en. Under tiden som man har två kort ska man därför välja, varje gång man ska skriva in en kod, vilket kort man tar koden ifrån. Det jobbiga är att inget av alternativen är förvalt, så varje gång man har två kort tar inloggningen ett par extra klick!
Asjobbigt! FML!
Efter en halvtimmes tidsoptimistisk jättestress, fem timmars långtråkig tågfärd och tjugo minuters bilskjuts är jag nu i min förra bostad, hos föräldrarna och syskonen i Stockholm.
En annorlunda känsla slår mig här. Jag är så välkommen här, och behöver inte bli erbjuden att “känn dig som hemma” för det gör jag såklart redan. Det är inte alls konstigt, men det är annorlunda. Det är känslan av att ha två hem.
Jag hugger glatt in vid middagen och pratar med familjen vid bordet, precis som när jag bodde här. Efter middagen tar jag en dusch och det känns som mitt eget badrum. Den plats i min hjärna, som har etiketten “hem”, har den senaste månaden fyllts med min och Pluvas lägenhet. Nu trängs den plötsligt med mappas hem, för hemmakänslan gäller även här.
Jag undrar först varför jag inte kände så redan när jag flyttade ut, och kom till den nya lägenheten. Men det kommer faktiskt inte förrän jag kommer tillbaka igen, på besök i familjens. Det kanske är för att det var så mycket annat som var annorlunda vid utflytten, så att den här känslan inte fick samma spelrum som nu. Eller för att det är först nu som jag har bott ett tag, och gjort mig ett hem, i båda bostäderna.
Det är en bra känsla, berikande. Det känns som en tillgång att ha flera hem. Undrar förresten hur stor likheten är med den tvåhemsmiljö som barn till skilda föräldrar brukar få uppleva.
Den 3 augusti åker jag och Pluva till Stockholm, och är där tills den 20. Om du har lust att träffa mig då, eller har tips på grejer som händer, så hojta till i lämplig kommunikationskanal :)
Domhär datumen är jag upptagen:
Och jag vet att jag missar Pride precis D:
Medan min dator står och renderar mitt slutprojekt i sommarkursen i 3d-animering, har jag gott om tid att tänka. Så jag tänker på min dator.
Kitteh on the computer. Flyinace2000.
Datorn kör Gentoo Linux, en avancerad variant som kräver en hög erfarenhet av användaren. Om denna erfarenhet inte är tillräcklig så blir inte systemet inställt optimalt. Tyvärr är jag själv inte så erfaren som jag skull vilja, så mitt system är lite knasigt. Knasigheterna finns lite här och där: Firefox kan inte spela upp ljud; program som Audacity och Blender, som jag tror kräver ganska mycket resurser, kör segt och buggigt; jag lyckades aldrig ställa in genomskinliga fönster; varken webcam eller dansmatta har fungerat ens efter timmar av felsnokande; och så vidare.
De här felen tror jag beror på ett fåtal grundläggande parametrar som har varit felaktigt inställda ända från början, när jag installerade själva operativsystemet för flera år sedan (runt 2006 tror jag). Inställningar som jag varken då eller nu vet vad de egentligen har för betydelse, och vilket jag aldrig haft lust att ta reda på.
Burnt. freeasinfreedom.
Så jag tänkte, medan datorn renderar tomater (jag länkar till resultatet när det är klart!), att man skulle ha en installfest. Jag har aldrig varit på en installfest och aldrig fått en uttömmande beskrivning av konceptet, men iden är att man samlas i en lokal, tar med sina datorer, och hjälper varandra att installera operativsystem och program på dem. Som ett LAN fast mer operativsystem än spel.
Eftersom jag inte vet hur de brukar gå till fick jag använda min fantasi och hitta på vad man skulle kunna göra. Det skulle ständigt pågå ett installerande och inställande av program där alla hjälper varandra efter förmåga. Då kan jag få hjälp att optimera mitt sytem. Dessutom skulle kunniga personer hålla korta föreläsningar eller kurser i fri programvara och programmering. Deltagarna skulle tävla i programmeringstävlingar. Och här och var spelande, filmtittande, chipspåsar, läskflaskor och panpizzaförpackningar. En lokal friprogramvaruförening skulle anordna den i lämplig lokal.
Techno distance. loungerie.
Efter denna strålande ide surfade jag runt lite. Jag hittade Gothenburg Hackerspace, och tänkte att det kanske kunde vara en lämplig anordnare av min installfest. Jag upptäckte att Gnutiken, som jag snubblat över tidigare någon gång, bor i samma stad som jag, och de verkar ascoola. På deras kompissida hittade jag bland annat Friprogramvarusyndikatet och FFKP. Alla dessa sidor har nu under de senaste timmarna gjort mig ännu sugnare på att öka mitt deltagande i friprogramvarukulturen. Det är balla grejer. Vid ett tillfälle förra året bestämde jag mig faktiskt för att försöka bli en aktivare friprogramvaruförespråkare.
Inatt drömde jag att jag
o.O
Det är så jobbigt att skriva stora saker. Prestationsångesten om ett dramaturgiskt perfekt inlägg med snyggt språk växer med sakens storhet. Ibland blir det fullt i flaskhalsen, och resultatet blir tvärtom. Jag kommer ihåg när jag skulle skriva om när jag rakade av mig allt hår, för första gången efter att ha haft lång hår väldigt länge. Så här blev det inlägget i sin helhet:
Hur ska jag skriva det här inlägget på bästa sätt?
Nu är det något annat stort på gång. Det är mitt i natten och jag är trött, och jag orkar inte bry mig om att det ska bli fint. Det hade jag inte gjort om jag var utvilad en eftermiddag heller.
Så det blir kortfattat:
Jag ska fucking flytta.
Till fucking Göteborg.
Gött.
Pluva och jag har fått ett andrahandskontrakt i Högsbohöjd av en kompis till min halvsyster. Ingen av oss har några planer, utom att jobba. Så vi drar dit i juni. Och bor tillsammans.
Det nödvändigaste ur IPA och lite till. Som txt-fil.
m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
pb td ʈɖ cɟ kg qɢ ʡ ʔ
ɸβ fv θð sz ʃʒ ʂʐ çʝ xɣ χʁ ħʕ ʜʢ hɦ
ʋ ɹ ɻ j ɰ
ʙ r ʀ
ⱱ ɾ ɽ ɢ̆
ɬɮ
l ɭ ʎ ʟ
ɺ ʎ̯ ʟ̆
ʍwɥɫɕʑɧ iy ɨʉ ɯu
ʘǀǃǂǁ ɓɗʄɠʛ ʼ ɪʏ ʊ
ˈˌːˑ ʰʷˠʲˁ eø ɘɵ ɤo
ə
ɛœ ɜɞ ʌɔ
æ ɐ
aɶ ɑɒ
Idag har det vackra Arlahåret fallit.
Eller så himla vackert var det inte. Inte den här gången. Och det är ju anledningen till att jag har låtit det falla.
“Tänk att det är så lätt att klippa bort allt hår,” som mamma sade förundrat när hon styrde rakapparaten genom min ojämna kalufs.
Istället för att sova: korpusundersökningar.
Inspirerad av mitt eget skrivande i förra bloggposten begav jag mig till det gratisa och elektroniska brittiska webbkorpus som vi använde på övningslektionen om korpuslingvistik, BNCweb, och gjorde en undersökning.
Hypoteser
I talspråk tenderar vi att använda pronomen för att referera till saker och ting. Möjligheten till det är större än i skriftspråk eftersom vi får direkt feedback av lyssnaren i form av motfrågor och kroppspråk (ansiktsuttryck).
Kortvariga händelser får vi sällan anledning att uttrycka i presens (“Han öppnar dörren”). När vi berättar något för något föredrar vi utan tvekan ett dåtidsperspektiv. I skriftligt berättande spelar det däremot mindre roll.
Metod
Uppmätte frekvensen av följande queries, i tal- respektive skriftspråk, i BNC:
_PNP _VVB _NN? _VVB _PNP _VVD _NN? _VVD
PNP står för pronomen, NN? för substantiv, VVB för verb i presens och VVD för verb i preteritum. Frågorna motsvarar formerna: “you go”, “noun goes”, “you went”, “noun went”.
Att korpusen är på engelska, medan hypoteserna är dragna om svenska, tror jag inte påverkar resultatet på grund av språkens likhet plus att hypoteserna nog är ganska generella, kanske universella. Däremot underlättar det för undersökningen i och med engelskans raka ordföljd. Jag har ignorerat ing-former (som ju finns i både presens och preteritum: “is/was going”).
Resultat
Det övre diagrammet svarar på hypotes 1 och det undre på hypotes 2.
Obs! Under undersökningen blandade jag ihop presenskoden och preteritumkoden, så där det står “pres” eller “NU” i diagrammet ska det stå “pret” eller “DÅ” och vice versa. Det gör skillnad främst i det nedre diagrammet (som för övrigt råkade bli upp-och-ner och ganska litet pga oplanering).
Diskussion
Hypotes 1 stöds av resultatet. I talspråk är endast en tiondel av subjekten nominella (substantiv), medan runt en tredjedel av dem är det i skriftspråk.
På grund av mitt sammanblandningsslarv trodde jag först att resultatet tydligt stödde även hypotes 2, men uppenbarligen var det tvärtom. Presens är vanligare än preteritum i talspråk, medan motsatsen gäller i skriftspråk. Jag har inte direkt någon kunskap att förklara detta med. Har ni? Gissningar går lika bra.
I början av lingvistikgrundkursen jag går var det viktigt att banka i oss ovetande studenter att det är talspråk snarare än skriftspråk som huvudsakligen är i fokus i lingvistiken. Det är det talade språket som vi använder mest, det som utvecklas snabbast, det som har många fler användare över jorden än det andra (jag skulle skriva “alla” om det inte var för döva odyl). “Språk” = “talspråk”.
Därför är det lite förvirrande och otillfredställande när vi nu, under grammatikdelkursen, får väldigt skriftspråkliga exempelmeningar när vi pratar om ordklasser och satsdelar. Sådan analys vill en ju kunna utföra på det riktiga språket (talspråk), inte det som de tutat i en är ett tråkigt och oviktigt andrahandskommunikation (skriftspråk). (Akta överdrivna värderingar.) Här är några utdrag ur vårt övningshäfte:
Hunden biter katten.
Hon hade velat önska sig fred på jorden.
Myndigheterna var problemet.
Min väldigt snälla far gillar att fiska.
Kan du tänka dig en vardaglig situation där de här fraserna skulle te sig naturligt?
En av föreläsarna tog visserligen upp detta. Jag minns tyvärr inte vad hen hade för förklaringar till det, men jag minns att hen nämnde en engelsk(språkig) språkvetare som kallade dem “effles” (från “English as a Foreign Language” -> “EFL” -> “effle”). Föreläsaren läste upp ett par autentiska exempel ur läromaterial för engelska som andraspråk, som illustrerar det absurda ännu bättre:
Peter is a boy.
Peter is not a pencil.
Her food is eaten by her.
Jag läste just en bildtext i en högstadieunges bilddagbok, och tänkte att jag skulle ta ut satsdelarna – eller egentligen analysera frasstrukturen. (Jag har inte riktigt greppat skillnaden mellan satsdelar–konstituenter–fraser, speciellt inte när alla verkar ingå i nämnda slags analys.) Ungdomars skrift på ungdomliga communityn blir ju gärna ganska talspråkiga. Förutsatt att jag gjorde rätt var det inte omöjligt, men jag stötte på problem när subjektet hamnade inuti verbfrasen, och när ett måttsattribut bestod av flera ord. I övrigt var det intressant att en sats bestod av NP+VP (typ subjekt och predikat), en bestod av bara NP och en av bara VP:
IGÅR SATTE JAG REKORD I ATT PRATA I TELEFON/MUMBLE (skype-liknande grej)FJORTON OCH EN HALV TIMME………….
Känns bra.
Det här meddelandet ur en chatt med en vän får agera blogginlägg för att beskriva dagen:
First I had class. That was okay but I had to get up early, at 07. Then I went with Miku to some room that UNF has in Hornstull, where I’ve never been before, and I helped them put together an IKEA sofa. And then the roof started leaking so we had to cancel the furnishing (the plan was going to IKEA and get some more stuff). So we were 5 ppl who went to the other UNF room, near Centralen, and chilled with Wii and my guitar. After an hour or so, more people came because we were going to plan what activities to arrange during the whole year (o.O). And we did. And that took 5 hours so I just came home from that.