
där Arla skriver av sig
The Knife fyller fjällstugan med sin vintriga mystik medan brodern och hens kompis diskar efter middagen. Päronen och systern sitter vid pusselbordet och jobbar på en av systerns julklappar, ett Wasgij, medan klockan stretar mot ett nytt gregorianskt år. Själv sitter jag i soffan med en fådd palestinasjal om huvet och lilla datorn Bu i knät, uppkopplad med mappas 3G.
De senaste dagarna, sedan broderns kompis kom hit, har vi åkt i backen varje dag. Idag är det nyårsafton och paus. Vi spenderade dagen med sovmorgon och pulkaåkning, och sedan med allmänt slappande i soffan till middagen. Förutom backåkning, och lite för lite slappande, har vi spelat rollspel, hela familjen (och kompisen då), efter middagen fram till midnatt.
Jag saknar att vara hemma. Jag vet inte, jag känner mig väl säkrare där… som att det bara är där jag kan bidra till att få ett tillfredsställande fortsatt liv, även om jag inte alls gör mer nyttiga saker där än här.
Jaja, nu ska det spelas igen. Jag ska gå och hämta papprena på människoprästen Raxvanna, som övernattat i spelskåpet. Adjöss.
Jag är hos Pluva nu. Jag har bott hos henom sedan i måndags, för att hens päron är borta och ingen kan bry sig om vem som är på besök. Pärat lär komma hem någon gång i helgen, så innan dess åker jag hem.
Pluva bor i stan. Det är lite kul att bo någonannanstans än hemma. Jag tänker knappt på det, men även om jag bor relativt nära hemma, så var det ett tag sedan jag var ifrån både hemmet och familjen så här länge.
En annan sak som slår en, förutom att jag inte bor där jag brukar, är att jag och min vän nu är, liksom, bosatta på samma ställe. Det känns lite speciellt. Det blir liksom hen och jag som tillsammans bestämmer över det här stället.
Jag är glad, men fan inte nöjd.
Eller I wish (att jag var glad). Kanske borde bli det.
Mest skrev jag det för att jag googlade frasen och såg att inte en jävel har skrivit den innan :D
Läs boken JPod. Nu, innan den blir alldeles för gammalmodig.
Jag fattar inte varför Sverige klär av sig alla löven och färgerna nu när vintern kommer och det blir så kallt :|
Chill, dawg. Vi människor är inte mindre kreativa än att vi kan blanda ihop lite punkrock och hiphop till en duglig blandning.
Jag gjorde just en (ganska märklig, enligt mig) Googlewhack :)
Idag fick vi läsårets första uppgift… om man inte räknar med att vi i torsdags skulle skriva på papper för buss- och lunchkorten – något jag misslyckades med i och med att jag skrev på fel rad.
I alla fall, vi såg en film (Tristan & Isolde), hade lunch, och skrev sedan en uppgift om filmen. Uppgiften löd i princip: “Skriv en bok- eller filmide om en modern version av Tristan & Isolde!”
Min ide handlade om Markus (i filmen: Marke) och Daniel (Donnchadh), som båda spelar samma MMORPG, där de (more…)
Det är 2.6 gånger mer användare i #lojban än i #esperanto.
Det har nog sina logiska förklaringar.
WHAHAHA! “LOGISKA”!
![]()
Edvin: “Hörru, har du sett den där svarta pärmen?”
Arla: “Nej… Det här är Machinae Supremacy, förresten.” Pekar på högtalarna som spelar Metal
Edvin: “Jaha? Jag tyckte det lät som David Bowie.”
<.<; Whatever you say.
Häromdagen chattade jag i #esperanto. Eftersom de tvekade över vilket kön jag var (mitt smeknamn är nog rätt feminint egentligen) fick jag både smeknamnssuffixet för kvinnor och detsamma för män. Jag var Arlĉjnjo. Det är lite knivigt att uttala (sju konsonantljud i rad).
Tidigare har jag och fadern min överträffat det krångliga men ganska vanliga ordet västkustskt (någonting från västkusten), som slutar i fem konsonanter: ett hus i Irkutsk är väl ändå irkutskskt?
Googla “pristontale” bland svenska sidor. De två första träffarna är från min bilddagbok :)
Jag gjorde ett stycke css för att stajla en lista så att det ser ut som till exempel mappträdet i Windows’ Utforskaren.

Eftersom IE inte verkar klara CSS3 (inte ens IE7), så rendreras koden inte lika snyggt med detta gamla proprietära webbläddrarverktyg – men de flesta av oss använder nog Firefox ändå (särskilt eftersom min formgivning till bloggen är IE-ovänlig).
Oj. Vid ett så behagande tillfälle min mor just använde mojososlangordet “IRL”.