där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Åh, åh, V-kon på väg! Jag blir så sugen på att dra dit när jag läser Meijerems taggande texter på forumet. Dessutom funderar jag på om det vore värt att söka till personal. Kanske besökarombud…?
Idag fick jag skjuts för att komma i tid till en lektion som vi inte skulle ha eftersom vi hade ett prov, som slutade ungefär samtidigt som jag kom dit. Sedan missade jag en buss för att Edvin hade mitt kort, fick tillbaka det och kom till stan, där jag i princip fixade färdigt en julklapp. Sedan var jag hemma i en timme och stack igen till styrelsemöte för esperantoklubben.
| Tid spenderad i kommunaltrafiken: | 180 minuter |
| Tid spenderad på lektion: | 0 minuter |
| Antal mål mat större än 100 gram: | 5 |
Mötet var trevligt. Jag tog upp att skaffa en hemsida, som jag antagligen ska vara med och skapa. Det blir väl typ ett par Drupalsidor på förbundets servrar, antar jag. Sedan struntade jag för första gången i att försöka hinna med en tidig buss hem, och tog hand om disken.
Det är så jobbigt att stressa! Jag stressar för mycket för att vara jag. Det måste jag sluta med. Och bara jag har något att syssla med när jag väntar på bussar, så har jag nuförtiden inga bra anledningar att spendera så mycket tid som möjligt hemma.
Imorgon ska jag på en vinterfest som klubben har varje år. Det är första gången som jag är med, och jag ska komma tidigare och hjälpa till att fixa.
Noterat i övrigt är att det är himla, himla bra med underställ, samt att jag tänkte ut en teknik för att ta av mig underställströjan utan att klä av mig på hela överkroppen.
Plockat ur utkasten. Dåligt skrivet men ändå. Se även Robins bilder.
Nu är jag tillbaka från drömmen. För jag kom på det på hemvägen, att det var faktiskt lite som min dröm, träffen i den vackra gården Nickebo utanför Härnösand. En träff betyder att flera människor samlas, och den här gången var den gemensamma nämnaren: esperanto och ungdomar. En träff för unga esperantister helt enkelt.
Vi var tjugo till trettio deltagare: alla från Sverige utom två danskar, en tysk och en ukrainian (vad heter det egentligen?). Hursomhelst pratades det nästan undantagslöst på esperanto. Det blev lekar, små föreläsningar, konsert, allsång, Bucky-turnering, bastande och allmänt umgänge, från i fredags till idag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva… Det får väl bli dokumentering av evenemanget, anpassat till bloggens publik.
Så vi var sju från södra Sverige (Stockholm och Uppsala, mer precis) som tillsammans kostade på oss att hyra en minibuss för evenemanget. Janko, Jessica, jag, Martin, Johan, och Carl plockade alltså upp varandra på vägen dit, och när vi kom fram till gården, ett par timmar efter den schemalagda starten, rusade de då därvarande ut på balkongen och hälsade oss välkomna. Vi kom in och upp till dem där de befann sig lekande i ett rum på andra våningen. De fick göra om “knutleken” en gång till, med även oss deltagande…
Det blir för detaljerat. Allt det där spelar inte riktigt någon roll. Det som gjort mest intryck kommer att stanna i minnet, och det mest intressanta kan jag skriva här.
Så.
Eller okej, det räcker nu! XD Jag ska bara nämna att det var fantastiskt. Och kanske att Anna är mycket vacker.
Filmkväll igår. Vi såg:
Jag fick en rekommendation genom Last.fm om Albin Balthasar Lundmark. Queerproggig poet och musiker. Jag funderar redan på att köpa hens bok.
En dag på ett fik, med var sin panik passerar vi varann, och vi ropar hallå, ja, du är dig lik, vi ses, hejdå.I var sitt hus, i var sin värld kan vi somna under var sitt tak och drömma där i var sin säng om samma sak.
Färdig!
Igår tog jag in det sista, det vill säga gjorde den smalare, och idag använde jag en nål för att snörpa ihop toppen och sy ihop ändarna.
Jag är nöjd!
Vavva önskar sig en, så jag kanske stickar en till.
På lördag ska jag på Klimataktions studiedag i ABF-huset. Programpunkterna jag tänkte närvara vid är:
Mellan 12:30 och 13:30 ska jag luncha, är det någon som vill träffas då? :)
Idag köpte jag mera garn. Ljungkvists Garn vid Odenplan, där jag handlade även förra nystanet, hade många likadana nystan kvar, på samma rea (40 kr). Jag tror att om jag tar ett till så kommer det att räcka typ precis.
Känns det som att jag lägger väldigt mycket fokus på det här med stickningen? Att jag skriver om varenda detalj här? Så är det typ också. En anledning är att jag kände att det kunde bli en “inäggsserie” som inte skulle vara alltför svår att hålla igång. Men så får det en del fokus även i mitt IRL-liv, så att säga. Och det är nog för att det är en kreativitetsgrej, och jag har alltid velat skapa men aldrig orkat/vågat/hunnit. Och för att det inte händer så mycket annat här egentligen.
Inläggstiteln är inspirerad av klippet på kungafamiljens korvstoppning från 80-talet, finns på Youtube.
Ja jag började om på nytt och så här långt har jag kommit nu, men garnet börjar ta slut. Antingen hittar jag mer likadant garn, eller så byter jag färg. Hur kommer det att se ut?
Längst ner är stickningen ganska fel, men jag upptäckte det sent och har låtit det vara. Istället lärde jag mig se skillnad på aviga och räta, och såg till att kontrollera noggrannare.
Whee! Jag hittade en ryggsäck i soprummet. Den är liten och smidig, och inte lika pösig som den jag haft det senaste tiotalet år.
Den är svart.
Det här inlägget skriver jag från webbläsaren Dillo, så om något är knasigt är det därför.
Om någon råkar märka att min bilddagbok är fullständigt tillknäppad inom den närmsta tiden, så beror det på att jag snickrar lite mållöst med den. Bland annat har jag gjort ett nytt försök att införa kommentarmöjlighet. Testa den, vet jag!
Om tio minuter går min buss. Då kommer jag trekvart för tidigt till min enda lektion. Tar jag nästa buss kommer jag en kvart för sent.
Efter lektionen kommer jag att vänta trekvart på bussen hem.
D;
Håhåjaja. Jag började sticka på mössan, men efter ett tiotal rader insåg jag att det inte gick så bra. Ribborna (eller vad heter ribbing på svenska?) var inkonsekventa och hela stickningen var jättesned. Det visade sig att ibland när jag hade lagt ifrån mig stickningen, hade jag sedan istället för att fortsätta på raden, stickat tillbaka ovanpå samma rad, så att den blev två rader längre på ena halvan. Detta hade jag lyckats med två gånger utan att märka det, förrän efteråt.
Dessutom tror jag att jag egentligen skulle behöva lite fler maskor, till min tjocka skalle.
Så jag nystade upp hela igen och ska väl börja om från början igen snart.
Jag har övat på räta och aviga maskor, och prövat hur det blir med olika enkla mönster – typ: varannan rad aviga varannan räta, två rader aviga två räta, två maskor aviga två räta, …
Jag tycker om beskrivningsförkortningarna. De påminner om programspråk.
k2 tog, *p2, k2 tog, repeat from * across