där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Idag är det valborgsmässoafton. Bussarna har små flaggor och ikväll ska jag joina områdets nästan officiella kör vid en liten brasa i närheten. Mysigt, tror jag.
Bålen och firandet den sista april eller första maj började på hednisk tid och var kopplat till de döda. I närheten av 800-talet började kristna fira en viss Valborg som hade varit nunna i tyskland, och som helgon förknippas med häxtro. Även detta firande genomfördes med bålbränning, sedan keltisk religion, och genom att associera Valborg med månadsskiftet april-maj tog religionen i vanlig ordning över den hedniska traditionen.
Annars mår jag utmärkt. Och så var det med det.
Jag får vikariat på min gamla högstadieskola titt som tätt. Eller fyra gånger har jag fått det. Det är roligt, utbildande och lönsamt. Senaste gångerna kritiserade jag mig själv och tyckte att jag hade varit för slapphänt och brytt mig för lite, men idag tror jag att jag var bättre. Jag träffade min gamla glassföreståndare idag. Trevligt!
Jag har börjat fundera på att genomföra ett visst helt självnyttigt projekt, Lär känna allt omkring dig eller något kan det heta: jag känner mig lite vilsen och tänkte ta reda på en massa om saker jag har i min närhet. Om det blir något av det så kan jag utveckla förklaringen någon annan gång. Det här är några saker jag har kommit på att jag borde veta mer om:
Jag undrar hur länge jag tänker fortsätta med capoeiran. Själva träningarna är väldigt roliga, det skitkul att få min kropp att fungera på sätt som är så annorlunda från att sitta framför en dator eller ligga i en säng. Och människorna där är jättetrevliga.
Men det är lite plågsamt att gå där, kan en säga. Contramestre, eller “gurun” som min mappa kallade henom, vill gärna att vi håller ihop bättre, fungerar lite som en familj. 
Det är helt okej för mig, jag älskar tanken, men när den här familjen blir väldigt hierarkisk och patriarkal – för att det är ett direkt arv från den brasilianska kultur som vi, genom contramestre, anammar – så blir den lite motbjudande för den svenskt liberala och individualistiska (?) person som jag uppfostrats till.
Det är svårt att inte få ovanstående stycke att låta väldigt negativt, så jag försöker inte direkt. Det är bara tillräckligt negativt för att få mig att börja fundera på om jag ska fortsätta, så att säga. Jag fördömer inte något i den brasilianska kulturen, men jag menar att det kan vara knivigt att förhålla sig till den när en i övrigt värderar saker på andra sätt. Det har hjäpt till att vidga min syn på begreppet kultur.
Om ni (jag tror det är typ tre stycken som läser regelbundet) vet vad ni skulle vilja se mig skriva om, så säg gärna till. Mitt liv? Politik? Data? Något? Själv vet jag inte, och jag slutar hellre skriva än krystar fram döda texter bara för att fylla ett flöde, men om det skulle vara så att ni och jag vill ha ut samma sak av den här bloggen, så kan vi väl göra det.
Årets första dopp igår, förresten. Pluva var här och vi badade bastu.
Det var varmt och kallt och skönt.
Jag är sedan idag en stolt Ubuntu-användare.
Jag skaffade Eeebuntu till min Eee PC 900. Med hjälp av en minnepinne på 4GB, som jag har fått låna av Robin, installerade jag versionen Netbook Remix. För att skapa den bootbara USB-stickan rekommenderar de flesta guider UNetbootin, men för mig ville den inte visa enheten, så jag kunde inte skriva dit operativsystemets avbild. Istället googlade jag mig till FUSBi, en påbyggnad som ser ut precis likadant, men uppenbarligen fungerar bättre, för jag lyckades.
För dig som har problem kan jag förresten också nämna att det kanske inte räcker med att prioritera USB-minnet i BIOS:ets Boot-sektion, utan tryck även Escape under uppstart för att få fram boot-listan. Jag är inte säker på att det behövs.
Än så länge har jag bara testat Eeebuntu live (det vill säga oinstallerat, direkt från minnepinnen), och det håller just nu på att installera sig. Men vad jag kan vara säker på redan nu är att det är vackrare, snabbare, och har fler program.
Jag klev av och ställde in cykeln i sitt förråd. Drog av mig alla svettiga kläder och tog en dusch, bredde och åt ett par mackor. Plockade ihop lite grejer och satte av till bussen för att åka och ha trevligt med Pluva och hens syskon.
… eller inte. För bussarna går av någon anledning tidigare på helgkvällar. Åtta minuter över istället för sjutton. En gång i timmen, förstås.
Åh, jag avskyr att bli svettig precis efter en dusch. Nollställer typ både dess fysiska och psykologiska effekter.
Varje dag ska jag skriva dagbok. En kort och koncis sammanfattning av det jag gjort under dagen, särskilt det som inte är rutin. Den har formatet av textfiler, vars namn visar dagens datum (exempelvis “2009-03-18”) och ligger i en katalog som heter “dagbok”. Enkelt.
Jag gör det för att få lite koll på vad som händer. Vill jag veta vad som hände en viss dag öppnar jag motsvarande textfil. Om jag vill veta när något särskilt hände så får jag väl grep:a eller så. Jag hoppas att det också rensar hjärnan lite.
Dessutom har jag en påbyggande ide om att varje vecka skriva en mer utvärderande sammanfattning, på esperanto. De sammanfattningarna ska antagligen inte vara lika kortfattade, utan även inkludera lite tankar kring det som hänt. Dessutom ska det träna min esperanto.
Medan dagboken inte ska publiceras, ska veckoboken ligga på nätet. Troligen.
Med hjälp av min n00b haxx0r-nessnessity skrev jag ett skript:
#!/bin/bash dir=~/dagbok vim $dir/$(date +%F)
Jag gjorde Lingvoekzameno, nivelo B (meza) på Lernu och antecknar här på vilka frågor jag gav ett felaktigt svar.
| uppgift | mitt svar | rätt svar | kommentar |
|---|---|---|---|
| -n | Li havas multe da amikojn. | Li havas multe da amikoj. | Hade jag nog sett om jag inte slarvade |
| Ni volas eldoni la kurson kiel libro iam. | Ni volas eldoni la kurson kiel libron iam. | Hade jag inte upptäckt | |
| diverse, fyll i ett passande ord | Ni ne veturis per aŭto, ni trajniris. | Ni ne veturis per aŭto, ni piediris. | Dåligt! :( Båda funkar ju. |
| iĝ/ig | Li interesigas ŝin. | Li interesas ŝin. | Jag slarvläste och tänkte inte på att tomt fält var tillåtet. Hade jag korrläst mina svar hade jag säkert upptäckt felen. Interesigas funkar ju dock. |
| Kiam vi komencigos la kurson pri Interreto? | Kiam vi komencos la kurson pri Interreto? | ||
| particip | Vi rajtos eliri kaj ludi nur manĝinta. | Vi rajtos eliri kaj ludi nur manĝinte. | -e var min första gissning. -a borde också fungera, tycker jag. |
Attans battans, för att klara detta heteronormativa prov fick jag inte ha mer än ett fel på varje del, men det hade jag ju.
Eh, jag ska få 1k i bidrag av föräldrarna till mitt studentfirande. Det är bara det att jag tänkte ju inte fira min student.
Vad gör en då, liksom?
Ändelsen “ent” i “student” (precis som “ant”) markerar ju att personen i fråga gör det huvudordet (“studera”) syftar på: en student är en som studerar, precis som något intressant är något som intresserar.
I esperanto finns den ändelsen i tre olika smaker: “-int” för dåtid, “-ant” för nutid och “-ont” för framtid.
På esperanto är jag just nu en studanto, men när jag slutar i sommar blir jag en studinto… såvida jag inte tänker fortsätta plugga senare, för då är jag en studonto!
Jag ville köpa en domän, och letade igenom min kladdtextkatalog efter någon passande personlig fras. Där finns bland annat en vacker fil med korta poetiska textsnuttar. Jag hittade det självklara, och blev samtidigt förvånad över att jag inte tänkt på det förut.
Min nya domän är storksnack.se.
Vad jag ska ha den till? Jag vet inte. Experimentera lite med, som vanligt, antar jag. Både ekologik.se och niddler.se är köpta tillsammans med webbhotell på One.com, men den här köpte jag genom Loopia och utan webbhotell. En av grejerna jag ska testa är att peka om den hem till mig och köra webbserver på datorn. Dessutom skulle jag kunna köra IRC och mailserver om jag finge lust. Vi får se.
Är det förresten någon som har något förslag på vad jag kan utnyttja domännamnen till? ekologik.se är pappas men niddler.se och storksnack.se är mina.
Jag har registrerat ett konto på Twitter och börjat mikroblogga, som de kallar det med sina surrord. Det är ganska trevligt och jag har saknat något liknande. Däremot är det något obekvämt med att bero på en centraliserad tjänst, men jag vet inte vad.
Just det, förresten, en länk till min kanal kan ni ju få också: http://twitter.com/lejonkungen
Jag blir så sur på mig själv för att jag är så sjukt dålig på att lära mig
att jag måste ta mer tid på mig när jag ska hinna med saker
bussar till exempel.
Det är så jävla jobbigt att först stressa med att samla ihop allt jag ska ha med mig
och ändå glömma hälften
sen springa till bussen
bli trött och svettig
när jag kände mig så fräsch/lugn/nöjd…
För ett år sedan skrev jag ett, för att vara mig, väldigt välutformat inlägg om min första capoeiralektion.
Under sommaren och hösten tog jag inga fler lektioner, men nu iförrgår började jag igen. Jag hade sett flera affischer uppsatta av gruppen, men anledningen till att jag sökte mig tillbaka var att jag ville börja röra på mig igen. Och capoeiran var ju så himla rolig. Musik, dans, hoppa runt och brasiliansk kultur i ett. Perfekt helt enkelt.
Kursen som jag tar nu är mycket mer intensiv en den förra. Förut var det en timme varje vecka, nu är det två timmar tre gånger varje vecka! I övrigt har lektionerna ungefär samma utformning, i alla fall de två jag hittills varit på.
Två av de som gick samma nybörjarkurs som jag hade fortsatt gå under sommaren och hösten (antar jag) och jag träffade dem igen i måndags. Dessutom fick jag träffa de som varit tränare för nybörjarna, och som nu går på samma kurs som jag. Och så förstås ett par personer som jag inte träffat tidigare. Hen som tränar oss nu är gruppens contramestre.
I måndags var det en mycket stel och otränad Arla som i två timmar desperat försökte hålla sig kvar på båda fötterna, eller händerna för den delen. Efteråt blev det inte så himla mycket stretchning, och särskilt inte eftersom jag hade jättebråttom till bussen. Ombyte och dusch snabbt som fan, så lite prat med personalen som möjligt — vilket är synd för de är trevliga och jag var rädd att de uppfattade mig som nonchalant — och så spring över vägen för att nätt och jämt hinna med bussen.
Så igår och idag var det träningsvärk i benen som gällde, och det gjorde det ganska jobbigt att hålla på idag. Men det kanske var lika bra, för hade jag tagit i som första gången hade jag säkert fått träningsvärk som första gången också.
Hursomhelst blev lektionen idag längre än den senaste, och det fanns ingen chans att jag skulle hinna med bussen. Alltså tog jag det helt lugnt, stretchade lite mer än vanligt (fast det är svårt när jag är så ovan och inte riktigt har koll på mina muskler… jag får väl lära mig den hårda vägen) och duschade i lugn och ro. Det blev bara typ tjugo minuter väntan på bussen till slut.
Just det… under de cirka tjugo minuter som lektionen gick över tiden med, pratade vi bland annat om capoeiranamn. Jag fick nämligen ett eget av contramestre Boquinha, och därefter gick hen igenom de andras capoeiranamn. Jag blev så glad över mitt namn, som är Mico-Leão Dourado. Det betyder (gyllene) lejontamarin, vilket är en liten utrotningshotad apa som finns i Brasilien. Apans behåring påminner om ett lejons, precis som jag har tyckt att min egen gör, och det kändes så träffsäkert och personligt med ett namn som relaterar till apor, lejon och Brasilien!
Lika som bär?
Uppgift: Fastställ och verkställ en fast och anpassad dygnsrytm.
Villkor: Tidigaste dagen börjar 8:30 i NG, bussen går 7:30. Sömn omkring åtta timmar.
Mål: Måldygnet har en sovperiod 23:00 till 07:00.
Bakgrund: Jag gick upp klockan elva och har sovit lite.
Plan: Sov 23:00. Vakna 07:00. Repetera.
Grånad köttfärs, stekt till sega biffar. Mögliga grönsaker och vidbränt hamburgerbröd.
Här är några saker som dagens middag inte var:
