där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Jag lever fortfarande. Jag jobbar 9–18 och på kvällarna flippar jag ut lite för mig själv för att utnyttja min ovant föga fritid. Igår till exempel gick jag naken hemma och spelade hårdrock och såg på japansk film. (Jag undrar vem som läser…)
Här är mina vanligaste irl-namn, och vilka som använder dem:
Idag jobbade jag på bageriet för andra dagen av min tre veckor långa sommarjobbsanställning där. Det är helt okej.
Arbetet är mycket repeterande, men det är inga problem. Jag tror till och med att jag föredrar uppgifter som är enkla i formen och inte kräver så mycket koncentration. Då kan man istället tänka på annat, det är liksom meditativt. Fast jag tror att nu i början tänker jag ändå ganska mycket på det jag för tillfället håller på med. Det är trots allt omväxlande på det sättet att det finns många olika repetitiva uppgifter, så att säga, så de första dagarna är det alltid något nytt man får stå och hålla på med i någon timme.
Jag håller på att bygga upp lite rutiner också tror jag, det känns bra för jag gillar dem. Efter jobbet handlar jag om det behövs, och cyklar sedan hem. Den 20 minuter långa cykelturen i solskenet gör mig svettig, så det första jag gör efter att ha tagit av mig strumporna är att bre en macka och gå ner till bryggan. Där tränar jag med lite muskelövningar och eventuellt capoeira-relaterad teknik, innan jag stretchar, för att avsluta med ett dopp, naken i den svala viken. Efter soltorkning och mackätning känns det helt enkelt väldigt bra :)
Något som stör mig lite är den radikalt minskade fritiden. “Välkommen till vuxendomen”, som Pluva sade, och det är ju sant. Det är ju inte normalt att vara upptagen tio timmar i veckan, som det kunde vara i våras med ett par lektioner och någon dags lärarvikariat per vecka. Så jag gör nog bäst i att vänja mig. Kanske också skära ner på sömnen (huvaligen).
Imorgon kväll kliver Pluva och jag på bussen som sjutton timmar senare ankommer till Berlin, där vi möter min syrra som vi ska bo hos i en vecka, för att sedan bussa till Malmö och bo hos Pluvas släktingar ett par nätter innan vi köper en Sista minuten-biljett hem.
Jag har fått lön från vikariaten, fyra och ett halvt tusen kronor. Och målandet åt grannen blev klart idag, så den okända lönen för det kanske hinner inkomma i tid till resan.
Jag ska försöka kompilera en liten cd åt min syster som present, precis som hen gjort åt mig två gånger tidigare. Jag publicerar spårlistan när jag är klar!
De senaste dagarna har för övrigt förflutit till stor del i sällskap av Pluva, ömsom hos mig, ömsom hos henom. Vi har bland annat badat och bakat. I lördags träffade vi några andra personer ur ett ganska stort gäng, kallat Ost, hemma hos mig och grillade. Det var mysigt, men det var synd att vi bara var totalt sex stycken som kom.
Eftersom ni tjatar ska jag berätta lite om läget. Okej, ingen har tjatat, men det bryr väl inte ni er om.
Socker. Det har bakats en massa på senaste. I söndags var det picknick och Rufus och jag hade bakat finska pinnar… som vi glömde att ta med dit. Sedan ville Pluva baka när jag var där så vi gjorde chokladsnittar. Och i förrgår kom både Pluva, Gud och Mana hit och då bakade vi igen, chokladsnittar igen, typ för att jag inte hade några godsaker här.
Öh och sen då… Midsommar kommer att regna bort och jag hoppas på att spendera den hemma och/eller hos Pluva eller gärna i något annat chillsamt (OBS nytt ord titta vad fint det är!!) hem.
Tysklandsresan. Liftgivartysken har svarat att hen fortfarande har två platser. Måste bestämma med Pluva om vi ska ta emot dem. Om en googlar på tyskens namn kan en hamna i ett suspekt galleri, och då hoppas en att det finns många med ett sånt namn.
Jag var på informationsmöte i tisdags, i bageriet där jag ska sommarjobba. Vi fick höra lite regler och ta en tur i byggnaden.
Idag har jag köpt två skjortor och inga byxor.
Jag har cyklat nästan två mil och tränat afrobrasiliansk kampsport i två timmar.
Spelat musik i en halvtimme, lämnat in skolböcker och fått ett vikariat.
Och gjort en liten bönsallad.
Jag har fått sommarjobb :3
Under veckorna 29—31 ska jag jobba 09:15—18:00 på Gray’s Bakery i Orminge, och jag får 110 kronor i timmen.
Däremot har jag ännu inte fått någon lön för vicken på Myrsjöskolan D:
Nu har jag missat tåget till Borlänge två gånger. Två gånger har jag rusat från tavlan som visar från vilka spår tågen går, till rätt spår bara för att se tåget långsamt glida iväg utom räckhåll.
Första gången gick (sprang) jag hemifrån Pluva för sent. Hoppades på att bussen från hens hållplats skulle gå en passande tid, men den elektroniska skylten visade på sex minuter. Så jag sprang till tunnelbanestationen, och sprang sedan från tunnelbanan till ovan nämnda tabelltavla och sedan till spår 4.
Efter att ha missat tåget kollade jag upp nästa tågtid (en timme senare) och köpte en biljett. Surfade lite, och gick sedan och köpte fuskpizza. Kön var kort men långsam. Jag åt snabbt. Hade jag efter måltiden sprungit direkt till tåget hade jag säkert hunnit, men jag visste inte vilket spår det gick ifrån. Förra tågtidens spår var tomt och därmed rusade jag återigen till tabelltavlan, och sedan till… spår 5. Precis bredvid.
Jag får köpa en till biljett nu. Tågresorna dit och tillbaka kommer att kosta 648 kronor, istället för 354, förutsatt att jag inte missar några fler tåg.
Jag träffade tyvärr en klasskamrat på bussen igår. Det var trevligt, hen är schysst, men det var ändå “tyvärr” för hen berättade att vi, tvärt emot min uppfattning, fortfarande har lektioner i databashantering! Jag hade inbillat mig att läraren vid senaste provet sade att det var sista provet, och att kursen slutade efter det.
Dessutom sade kamraten (en av klassens tre Anton) att jag hade missat redovisningen för projektarbeten. Liksom, fan! Tänk om jag inte går ut godkänd i sommar! Det är nästan risk för det, känns det som.
… Vad skönt det skulle vara :P
Miku undrade i en kommentar:
Går du inte i skolan?
Det är ju en bra fråga, så jag tänkte svara i ett eget inlägg.
Eftersom Init hade så hög studietakt så hade jag redan läst 2200 poäng (av 2500) när jag bytte till Nacka för att gå där sista året.
Därför har jag haft mycket lite att läsa det här året, och jag har haft mycket fritid. Särskilt nu på slutet av tredje året är det mycket som redan är gjort, och de tre kurser jag fortfarande läser kan jag i princip avsluta hemifrån. Jag kommer att behöva närvara på ett eller två prov och en presentation, och så är det inget mer med det.
Den fria tiden spenderar jag mest på att lata mig, men också genom att vikariera på min gamla högstadieskola och nu senast göra bokföring åt mappa.
Hade chans till vick imorse, så jag gick upp relativt tidigt. När jag vid frukostbordet lyckades ringa tillbaka till skolan hade dock någon annan fått vicket. Ganska skönt i och för sig. Nu kommer jag istället kunna åka till mappas nya kontor och göra bokföring åt henom.
Agrablan tagon!
En elev som passerade mig idag medan jag pratade sade någonting i stil med “borsta tänderna”. På grund av situationen vet jag inte om hen sade det till mig eller till någon annan, eller om det ens var precis det hen sade. Hursomhelst borde jag nog ta upp tandtrådandet lite mer rutinerat. Jag har fått “klagomål” förut.
Idag är det valborgsmässoafton. Bussarna har små flaggor och ikväll ska jag joina områdets nästan officiella kör vid en liten brasa i närheten. Mysigt, tror jag.
Bålen och firandet den sista april eller första maj började på hednisk tid och var kopplat till de döda. I närheten av 800-talet började kristna fira en viss Valborg som hade varit nunna i tyskland, och som helgon förknippas med häxtro. Även detta firande genomfördes med bålbränning, sedan keltisk religion, och genom att associera Valborg med månadsskiftet april-maj tog religionen i vanlig ordning över den hedniska traditionen.
Annars mår jag utmärkt. Och så var det med det.
Jag får vikariat på min gamla högstadieskola titt som tätt. Eller fyra gånger har jag fått det. Det är roligt, utbildande och lönsamt. Senaste gångerna kritiserade jag mig själv och tyckte att jag hade varit för slapphänt och brytt mig för lite, men idag tror jag att jag var bättre. Jag träffade min gamla glassföreståndare idag. Trevligt!
Jag har börjat fundera på att genomföra ett visst helt självnyttigt projekt, Lär känna allt omkring dig eller något kan det heta: jag känner mig lite vilsen och tänkte ta reda på en massa om saker jag har i min närhet. Om det blir något av det så kan jag utveckla förklaringen någon annan gång. Det här är några saker jag har kommit på att jag borde veta mer om:
Jag undrar hur länge jag tänker fortsätta med capoeiran. Själva träningarna är väldigt roliga, det skitkul att få min kropp att fungera på sätt som är så annorlunda från att sitta framför en dator eller ligga i en säng. Och människorna där är jättetrevliga.
Men det är lite plågsamt att gå där, kan en säga. Contramestre, eller “gurun” som min mappa kallade henom, vill gärna att vi håller ihop bättre, fungerar lite som en familj. 
Det är helt okej för mig, jag älskar tanken, men när den här familjen blir väldigt hierarkisk och patriarkal – för att det är ett direkt arv från den brasilianska kultur som vi, genom contramestre, anammar – så blir den lite motbjudande för den svenskt liberala och individualistiska (?) person som jag uppfostrats till.
Det är svårt att inte få ovanstående stycke att låta väldigt negativt, så jag försöker inte direkt. Det är bara tillräckligt negativt för att få mig att börja fundera på om jag ska fortsätta, så att säga. Jag fördömer inte något i den brasilianska kulturen, men jag menar att det kan vara knivigt att förhålla sig till den när en i övrigt värderar saker på andra sätt. Det har hjäpt till att vidga min syn på begreppet kultur.
Om ni (jag tror det är typ tre stycken som läser regelbundet) vet vad ni skulle vilja se mig skriva om, så säg gärna till. Mitt liv? Politik? Data? Något? Själv vet jag inte, och jag slutar hellre skriva än krystar fram döda texter bara för att fylla ett flöde, men om det skulle vara så att ni och jag vill ha ut samma sak av den här bloggen, så kan vi väl göra det.
Årets första dopp igår, förresten. Pluva var här och vi badade bastu.
Det var varmt och kallt och skönt.
Jag är sedan idag en stolt Ubuntu-användare.
Jag skaffade Eeebuntu till min Eee PC 900. Med hjälp av en minnepinne på 4GB, som jag har fått låna av Robin, installerade jag versionen Netbook Remix. För att skapa den bootbara USB-stickan rekommenderar de flesta guider UNetbootin, men för mig ville den inte visa enheten, så jag kunde inte skriva dit operativsystemets avbild. Istället googlade jag mig till FUSBi, en påbyggnad som ser ut precis likadant, men uppenbarligen fungerar bättre, för jag lyckades.
För dig som har problem kan jag förresten också nämna att det kanske inte räcker med att prioritera USB-minnet i BIOS:ets Boot-sektion, utan tryck även Escape under uppstart för att få fram boot-listan. Jag är inte säker på att det behövs.
Än så länge har jag bara testat Eeebuntu live (det vill säga oinstallerat, direkt från minnepinnen), och det håller just nu på att installera sig. Men vad jag kan vara säker på redan nu är att det är vackrare, snabbare, och har fler program.
