där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Idag har det vackra Arlahåret fallit.
Eller så himla vackert var det inte. Inte den här gången. Och det är ju anledningen till att jag har låtit det falla.
“Tänk att det är så lätt att klippa bort allt hår,” som mamma sade förundrat när hon styrde rakapparaten genom min ojämna kalufs.
Det här meddelandet ur en chatt med en vän får agera blogginlägg för att beskriva dagen:
First I had class. That was okay but I had to get up early, at 07. Then I went with Miku to some room that UNF has in Hornstull, where I’ve never been before, and I helped them put together an IKEA sofa. And then the roof started leaking so we had to cancel the furnishing (the plan was going to IKEA and get some more stuff). So we were 5 ppl who went to the other UNF room, near Centralen, and chilled with Wii and my guitar. After an hour or so, more people came because we were going to plan what activities to arrange during the whole year (o.O). And we did. And that took 5 hours so I just came home from that.
Helgen.
I fredags städade jag på morgonen. Fyra rum, lite noggrannare än vanligt. Svettigt!
Sedan hade jag tänkt gå på lektion men det blev inte så. Städningen tog nämligen ut på tiden och lektionens ämne var nog inte så viktigt för mig. Fonetisk genomgång av konsonanter. Det kan jag redan.
Istället åkte jag till Pluva. Halv sju hade jag tänkt gå till en insparkspub för oss nya lingvistikare, men jag kände mer för att stanna med Pluvis :P så vi hyrde film och köpte snacks~ <3
På lördagen jobbade Pluva en skvätt, och jag åkte hem. Jag tänkte egentligen plugga men jag var rätt bra på att skjuta upp det. Några timmar senare hade P jobbat färdigt och jag åkte tillbaka till stan och henom. Även i kväll skulle jag iväg till Gula Villan (SU-humanisternas lokal) och den här gången lyckades jag.
Det var läskigt. Recentiorsmiddag, dvs middag för de som är nya på SU. Fast det var nog mest “gamla” studenter. Rekommenderad klädsel var kavaj men det hade jag struntat lite i, mest för att jag inte har någon kavaj. Så jag var där i jeans, något som liknar en skjorta samt munktröja. Men det gick bra, några ville prata med mig och lära känna mig trots missanpassningen. Min bordsdam var väldigt social och maten var skitgod.
Efter middagen åkte jag tillbaka till Pluviluv och såg på film med henom, Gud och Mana.
Igår söndag åkte jag därifrån och mötte Mikusagi ty vi skulle på årsmöte med Morgonstjärnan, Stockholms största UNF-förening. Årsmötet var himla roligt och lärorikt. Jag blev vald till styrelsen för det kommande året (fast det visste jag förstås redan att jag skulle bli). Mer specifikt är jag nu kassör, något jag har noll erfarenhet av men ser fram emot att lära mig och utföra! Kul och utmanande.
Jag kan väl ta med idag också. Vaknade trött efter några timmar för lite sömn, lektion 10-12. Efter lektionen tänkte jag handla kläder. Tog samma tunnelbana som en kursare som tipsade om Humana på Odengatan och dessutom två Myrorna på samma gata. Jag gick hela gatan ner utan att hitta dem, så istället drog jag till min favorit-Myrorna vid Adolf Fredriks kyrka (Hötorget) och sedan Emmaus vid Slussen. Jag har nu nöjt spenderat 465 kronor på ett par byxor, fyra tröjor, en bok (Sociolinguistics) och två cd (en synthpoppig och en folk-körig).
Idag var Nerdia Renkontiĝo på schemat. Det är en esperantoträff med nördtema för ungdomar, som vi har varje månad här i Stockholm. Där möttes jag av de väntade nördkompisarna, väl påpälsade i den taskigt värmda lokalen. Vi pratade och skojade om ditt och datt – allt på esperanto. Även en nyling kom, hängde och lyssnade och köpte ett par böcker. Runt sju lämnade vi lokalen och alla som var där då, utom jag, åkte till Robin för födelsedagsfest. Själv orkade jag inte med sånt, så jag åkte hem.
På tunnelbanan satt jag mitt emot en söt tjej. Vi fick ögonkontakt flera gånger och någon gång höll vi kvar den flera sekunder. Jag undrar om hen såg att jag log. Hen såg ut att le men hen kanske bara såg ut så… Det var spännande iallafall! Jag älskar att se vackra människor på stan och i kollektivtrafiken. Jag ska försöka flörta med dem oftare.
Idag ville jag inte ha någon väska, så istället proppade jag i min stora jacka ner en vattenflaska, ett par tunna vantar och mitt stickningsarbete med två garn! Jag stickar en lång, randig mössa.
Dagen började…
Tja, dagen började egentligen med att jag vaknade klockan fem efter fem timmars sömn. Men det är inte så intressant.
Dagen började snarare med ett lingvistiskt experiment som jag hade anmält mig till! Jag kom till universitetet klockan tio och undersökningens ansvariga satte mig i ett litet datorrum och startade upp ett spel åt mig. Spelet var skönt retro utformat i stil med Space Invaders. Faktiskt helt och hållet dugligt som arkadspel. Men nu var ju inte det syftet med spelet, utan det spårade något i hur jag reagerade på saker och ting. Jag lyckades inte riktigt lista ut vad det var det spårade.
Testet pågick i 2×40 minuter med gratis pausfika och en avslutande undersökningsdel. Även om spelet som sagt var roligt, blev det lite tråkigt i längden, men jag fick två biobiljetter för “besväret” så det var inget att klaga på ;3 (Övrig viktig information är att jag brände tungan lite grann på teet i fikapausen.)
Efter detta gick jag till Gula Villan, Humanistiska föreningens näste, och tänkte gå på insparksdag! Denna visade sig dock vara lite uppskjuten, och lokalen nästan helt tom, så jag satte mig och avverkade ett par kapitel ur kurslitten…
… tills det blev dags för lektion. Det var trevligt, jag gillar min grupp. Vi är i tre grupper varav den ena fylls upp av logopedstudenter som läser lingvistikkursen under deras andra termin. Min grupp är den senaste av de tre och därmed minst, och det är skönt.
När lektionen var slut gick alltså de flesta av oss till insparken. Det var näjs, fick redigt tillfälle att lära känna några av de andra. Flera var imponerade av att jag talade esperanto. Jag kunde dessutom bevisa det i och med att jag träffade på Olof, en esperantokamrat som jag tidigare träffat på ett antal träffar och möten. Just lärakännandet hade väl kunnat utföras flitigare – sju av oss från min grupp hängde med varandra i princip uteslutande: albɪn, mɔlːy, 2×mɪkːɛ, juhanːa, kat͡ɕa och jag dårå. (Lovar att jag glömde någon.)
För övrigt lyckades jag under dagen insamla ett par vantar och en mössa. Dessa hittade jag, för sig, kvarglömda i kollektivtrafiken, och jag tog dem efter lite etiskt resonerande. Jag kände mig stödd på två punkter:
Hur tondöv är du på en skala?
Idag skulle jag kolla schemat för lingvistikkursen som jag tänker ta på SU i vår. Det ligger fortfarande inte uppe. Däremot klickade jag mig vidare till sidan för kandidatprogram i lingvisitik och läste den. Programmet har tre inriktningar, varav datorlingvistik verkar passa mig bäst. Jag kände mig intresserad och lockad av innehållet, och det (att jag kände så) gladde mig. Det skulle kännas tryggare att läsa ett program än en enskild kurs.
Jag började då kolla vilka andra universitet som erbjuder liknande program. Det visade sig inte vara så många. Uppsala och Göteborg har språkteknologiprogrammet vilket verkar motsvara datorlingvistik. Annars dök inga liknande resultat upp i sökningen på studera.nu. (En oviktig men märklig grej är förresten att jag inte lyckas få upp SU:s lingvistikprogram bland sökresultaten.) Umeå, som jag lite grann föreställt mig vara en lämplig studieort, erbjuder bara ett språkkonsultprogram.
Studierna i lingvistik skulle med största säkerhet underhålla mig – men det stora frågetecknet är vad det kan ge för förtjänst i framtiden. SU:s programsida om jobb:
En del utbildade lingvister arbetar idag som språkforskare [...] De flesta som läst lingvistik blir dock inte forskare, utan våra tidigare studenter arbetar idag bl.a. inom bokförlag, företag som utvecklar automatiska översättningsprogram eller stavnings- och grammatikkontroller, företag som ägnar sig åt talaridentifiering eller utveckling av telekommunikationstjänster av alla de slag, statliga och kommunala verk som språkplanerare och/eller inom utbildningsväsendet som konsulter.
- Språkforskare känns abstrakt men jag borde väl kolla in det mer innan jag dömer det. Inget av de övriga yrkesområdena är något som tilltalar mig fullkomligen. Dessutom har jag en känsla av att det inte finns så många jobb som riktigt kräver en lingvistikutbildning.
Jag tänker iallafall att utbildningen, även utan att nödvändigtvis leda till perfekta jobb, kan bidra med färdigheter till jobb som kanske inte ligger mitt i skottlinjen för lingvistikens syften.
Slutsats? Mja, fortfarande kluven till att plugga lingvistik under en längre tid.
Häromveckan hjälpte en vän mig att besluta lite om min framtid. I kombination med att det på senaste har blivit så mycket meningslöst datande och så lite pluggande, ledde det till att jag på baksidan av en Piratpartiet-valsedel har skrivit en liten lista som ska hålla mig på spåren jag går i:
- Studera filosofi
- Lära sig laga mat/baka
- Studera FOSS
- Studera något språk
Glöm inte dina vänner och att leka då och då!
Hieraŭ okazis, laŭtradicie, la Nerdia Renkontiĝo de septembro. Estis planita ankaŭ malferma domo lige al projekto de ia lingvo-organizaĵo, sed neniu aperis por tio, laŭe de mia antaŭdiro. Ni ludis kelkajn ludojn kaj je ĉirkaŭ la oka ni iris manĝi picon, tute kiel kutime. Ni estis ok junuloj, ĉiuj svedaj.
Mi starigis demandon, pri kiu mi cerbumas ekde OR. Dum OR partoprenis interalie unu esperantano el Västerås, kaj krome mi scias ke loĝas sufiĉe aktivaj anoj en Upsalo kaj kompreneble en Stokholmo. Tial mi ekhavis la ideon ke pli kunlaboru tiuj tri urboj.
Mi ne ricevis klaran opinian respondon, sed ili sciigis min pri ke ne okazas multe en la du aliaj urboj. Komence mi pensis ke tio estas malbone, ĉar tial ne ekzistas aktiveco kiun oni povas kunigi. Sed mi repensis kaj min konvinkis ke kvankam ne ekzistas aktiveco, eble ekzistas aktivemaj homoj. Se tio pravas do tute indas komencu kunlaboron, laŭ mi.
Idag är jag Sjuk. Så här ser Sjukdom ut för mig:
Först känner jag mig helt enkelt allmänt sjuk. Jag såg ordet “sjukdomskänsla” någonstans på Vårdguidens sidor, så jag antar att det är det. Sedan, vanligtvis nästa morgon, får jag ont i ögonen. Det är det säkra tecknet på att kroppen har ställt om sin status till Sjuk.
Behandlingen är enkel: vila. Jag gör lugna dagar hemma, stannar i sängen så länge som möjligt och aktar mig för läggdags efter tio. Men det skadar aldrig att driva runt i lägenheten med tunga steg och miserabelt ansiktsuttryck för att samla medlidande från eventuella medboende.
Idag var jag på första dagen av det nattöppna animekonventet Unkon. Det känns som att det efter de år som det i landet har hållits flera japankonvent per år, har blivit svårt för generella sådana att komma med något nytt varje gång, och att de därför går in på djupet och nischar sig: Unkon, som beskrivs som Sveriges dåligaste konvent, riktar in sig på, och hyllar, dålig kultur med sin rot i Japan.
Upplägget lät strålande när jag fick höra talas om det i våras – och det är det också, verkligen! – men jag har idag inte haft det så kul som en kunde hoppas.
Det känns som att jag har vuxit ifrån konvent. Och när jag säger så menar jag inte att jag likt en pokemon har avancerat ifrån konventarstadiet, till något bättre. Det känns mer som att jag har “vuxit” åt sidan, eller något annat obestämt håll. Jag beundrar faktiskt konventare, och praktiskt taget allt jag njöt av under den tiden jag ändå tillbringade på Unkon var hur härliga många av de andra närvarande var.
Den typiska konventaren svävar omkring genom lokalerna i stökiga kläder och gosedjur om halsen och berömmer gapigt varandras stil och smak. Eller häckar i tevespelsrummet och pwnar varandra, med pauser för att byta ut spontankramar med främmande konventsyskon och skryta om sina allra onödigaste kunskaper inom animekulturen. Vissa konventare skulle nog säga att de “kan vara sig själva” under konvent (klyschor är klyschor för att de är värda att upprepas), medans jag inte kan låta bli att fundera på om det för många av dem går ut på att göra sig till, till en extrem nivå. Utan att veta om det är en Bra eller Dålig Sak.
För mig själv var mina första konvent nog en outsinlig källa till information för mitt då färska intresse för animekulturen. Jag förstod nog egentligen inte varför en skulle träffas IRL i en lokal för att behandla sitt intresse för något som gick ut på att begrava näsan i en seriebok eller en teveskärm, men det kom att bli användbara lektioner i socialisering. Alltmedan intresset svalnade var det mer för umgänget som jag fortsatte att åka till konvent, jag har dock alltid mest umgåtts med dem jag träffat på animecommunityt Gaia Online, och bara i någon mån med nya personer. Numera är intresset för anime nästan dött, och jag känner inte något lika stort umgängesbehov att mätta – åtminstone inte i konventsformer.
Jag vill förresten alltså betona att Unkon är ett jättebra konvent (eller dåligt, som en förstås bör säga i äkta Unkon-anda), och att min besvikelse helt beror på mig själv. Jag önskar inte annat än att jag fortfarande imponerades och intresserades mycket av den stormande och färgglada japanska animekulturen.
Imorgon är det konvent igen. Unkon, Sveriges dåligaste konvent. Inte så pepp men förväntar mig att bli road en del iallafall. Har inget annat att göra i helgen men på måndag början skolan!
30 poäng filosofi på SU. Upprop på måndag, första lektionen på tisdag och välkomstdag på onsdag.
Palla skriva. God natt!
Jag lever fortfarande. Jag jobbar 9–18 och på kvällarna flippar jag ut lite för mig själv för att utnyttja min ovant föga fritid. Igår till exempel gick jag naken hemma och spelade hårdrock och såg på japansk film. (Jag undrar vem som läser…)
Här är mina vanligaste irl-namn, och vilka som använder dem:
Idag jobbade jag på bageriet för andra dagen av min tre veckor långa sommarjobbsanställning där. Det är helt okej.
Arbetet är mycket repeterande, men det är inga problem. Jag tror till och med att jag föredrar uppgifter som är enkla i formen och inte kräver så mycket koncentration. Då kan man istället tänka på annat, det är liksom meditativt. Fast jag tror att nu i början tänker jag ändå ganska mycket på det jag för tillfället håller på med. Det är trots allt omväxlande på det sättet att det finns många olika repetitiva uppgifter, så att säga, så de första dagarna är det alltid något nytt man får stå och hålla på med i någon timme.
Jag håller på att bygga upp lite rutiner också tror jag, det känns bra för jag gillar dem. Efter jobbet handlar jag om det behövs, och cyklar sedan hem. Den 20 minuter långa cykelturen i solskenet gör mig svettig, så det första jag gör efter att ha tagit av mig strumporna är att bre en macka och gå ner till bryggan. Där tränar jag med lite muskelövningar och eventuellt capoeira-relaterad teknik, innan jag stretchar, för att avsluta med ett dopp, naken i den svala viken. Efter soltorkning och mackätning känns det helt enkelt väldigt bra :)
Något som stör mig lite är den radikalt minskade fritiden. “Välkommen till vuxendomen”, som Pluva sade, och det är ju sant. Det är ju inte normalt att vara upptagen tio timmar i veckan, som det kunde vara i våras med ett par lektioner och någon dags lärarvikariat per vecka. Så jag gör nog bäst i att vänja mig. Kanske också skära ner på sömnen (huvaligen).
Imorgon kväll kliver Pluva och jag på bussen som sjutton timmar senare ankommer till Berlin, där vi möter min syrra som vi ska bo hos i en vecka, för att sedan bussa till Malmö och bo hos Pluvas släktingar ett par nätter innan vi köper en Sista minuten-biljett hem.
Jag har fått lön från vikariaten, fyra och ett halvt tusen kronor. Och målandet åt grannen blev klart idag, så den okända lönen för det kanske hinner inkomma i tid till resan.
Jag ska försöka kompilera en liten cd åt min syster som present, precis som hen gjort åt mig två gånger tidigare. Jag publicerar spårlistan när jag är klar!
De senaste dagarna har för övrigt förflutit till stor del i sällskap av Pluva, ömsom hos mig, ömsom hos henom. Vi har bland annat badat och bakat. I lördags träffade vi några andra personer ur ett ganska stort gäng, kallat Ost, hemma hos mig och grillade. Det var mysigt, men det var synd att vi bara var totalt sex stycken som kom.
Eftersom ni tjatar ska jag berätta lite om läget. Okej, ingen har tjatat, men det bryr väl inte ni er om.
Socker. Det har bakats en massa på senaste. I söndags var det picknick och Rufus och jag hade bakat finska pinnar… som vi glömde att ta med dit. Sedan ville Pluva baka när jag var där så vi gjorde chokladsnittar. Och i förrgår kom både Pluva, Gud och Mana hit och då bakade vi igen, chokladsnittar igen, typ för att jag inte hade några godsaker här.
Öh och sen då… Midsommar kommer att regna bort och jag hoppas på att spendera den hemma och/eller hos Pluva eller gärna i något annat chillsamt (OBS nytt ord titta vad fint det är!!) hem.
Tysklandsresan. Liftgivartysken har svarat att hen fortfarande har två platser. Måste bestämma med Pluva om vi ska ta emot dem. Om en googlar på tyskens namn kan en hamna i ett suspekt galleri, och då hoppas en att det finns många med ett sånt namn.
Jag var på informationsmöte i tisdags, i bageriet där jag ska sommarjobba. Vi fick höra lite regler och ta en tur i byggnaden.