där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Vid t-banespärrarna i Skanstull kom jag på att jag bara hade två celler kvar på stämpelremsan, och att det inte skulle räcka hem. Plånboken låg i ryggsäcken och istället för att stanna och plocka ut den för att köpa en ny remsa direkt i spärrkiosken, stämplade jag de två och tänkte att jag köper en i Slussen istället, vilket jag senare skulle ångra.
Jag är nämligen lite glömsk av mig och tänkte inte på det igen förrän jag var i Slussen, och redan på väg in i bussen, och det alltså var för sent för att köpa en ny remsa. Om jag hade haft mer pengar på mobilen kunde jag enkelt ha köpt en sms-biljett, men nu räckte det inte. Jag kunde förstås ha gått tillbaka och köpt en vid spärrarna och tagit nästa buss, men det kändes onödigt. Dessutom skulle den här bussen komma till Orminge precis i tid så att jag kunde få skjuts hem av mappa, som ändå var där. Förmodligen skulle inte bussföraren bry sig om den saknade stämpeln, tänkte jag, för det brukar de inte göra.
Den här gjorde förstås det.
Det räcker inte, sade hen.
Men jag ska till Henriksdal, sade jag. Den busslinjen stannade bara vid två hållplatser innan zongränsen, och Henriksdal var en av dem.
Ja, då räcker det ju, sade hen och släppte förbi mig. Nu gällde det förstås bara att hen inte skulle tänka mer på det, och glömma bort att jag hade sagt var jag skulle gå av. Eller åtminstone att någon annan skulle av eller på där, så kanske det skulle gå bra ändå. Jag valde en plats i bussens “dragspel”, de är lägre och helt ingömda bakom de framförvarande.
När bussen närmade sig Henriksdal hoppades jag intensivt att någon skulle plinga, alternativt att bussen skulle susa förbi hållplatsen. När föraren hade utropat hållplatsnamnet två gånger utöver den datorstyrda rösten, insåg jag att det nog var kokt. Fortfarande hade ingen tryckt på stoppknappen när bussen stannade in vid hållplatsen och öppnade båda utgångsdörrarna. Jag reste mig upp, och på väg fram mot mittendörren såg jag hur föraren var halvvägs ut ur sitt bås. Jag log mot henom och gjorde tummen upp…
I hållplatskuren fanns en biljettautomat, och jag hoppades att jag skulle ha tillräckligt med pengar. Automaten tog dock inte emot sedlar, och jag saknade fyra kronor i mynt.
Då hade jag bara en chans kvar. Som himla tur var hade jag både datorn, ett 3G-modem och bankkorten med mig, så jag satte mig och tankade på kontantkortet i all hast (jag ville inte låta mappa vänta i Orminge). En sms-biljett och tre minuter senare satt jag slutligen på en buss med giltig biljett.
Och här, en liten, liten spamdikt, årsgammal och funnen i min inbox (läses med högtidlig stämma):
Title (subject): Teacher loses hand when hiss papeerweight explodes Saluton, How to turn your ex-girlfriend into a fuck bbuddy? Click here Of the story. Of course, the poor old man was and warlike days of the edifice the other end and then, laden with their flesh, we continued here, he demanded by way of answera fiveandtencent it down in this place, and it found no bottom. to anybody. It’s the kind of thing that turns outward show and pomp. He cares for little else, every inch, your majesty, replied the officer. Lest he should lose his temper before breakfast. To do any furder mischief to any one, foran massa god! Said gatty, as if the idea quite shocked block, where broad corrugations and some narrow a very tolerable ‘it seemed to me like going up,’ it. I’m funny that way. She giggled. And you noticed—what? Bridges and the railings, yellow, violet, or blue..
Jag kom på en ide. En kan blogga, men se till att varje inlägg publiceras exakt ett år efter att det skrivs. Antagligen skulle det passa bäst att skriva självbiografiskt, gärna lite utlämnande. Men också gärna relatera till allmäna aktuella händelser för att göra läsningen mer intressant.
En skulle behöva specialiserad mjukvara. Antingen typ en plugin till en existerande bloggmotor (WordPress) eller så får en snickra ihop något eget. Eller, förstås, manuellt ändra publiceringsdatumet för varje inlägg. Som om en skulle komma ihåg det…
Jag tror att jag ska börja göra “vanliga” fyror igen. Under en tid har gjort dem i två drag, med ett spetsigt utseende och en sluten triangel. Nu ska jag göra de i ett drag, det borde gå snabbare. De blir öppna upptill. Jag tror att de flesta gör fyror på det sättet.
| gammalt |  |
| nytt |  |
| så här gör vissa |  |
Miku kvittrade häromdagen att hen ville ha texten till två DFG-låtar.
Le mot kameran, le mot kameran
Visa upp ditt vackra vita smajl
där tandputsmedel har frätt bort all emalj
så du kanLe mot kameran, le mot kameran
Vik ut dina väldiga behag
som doktorn skapat med Latex-inlagOch jag är lika snygg som du
Jag käkar anabola djurLe mot kameran, le mot kameran
Benen smalnar med datorgrafik
som gör dig ännu mer anorektisk, unikLe mot kameran, le mot kameran
Ögonen blir större med kemi
Innekläder gör dig magnifikOch jag är lika snygg som du
Jag spelar US Baseball, juLe mot kameran, be till kameran
Coolhetsfaktor, bli vår religion
H&M ger oss vägledning i tronDu kan bli Veckorevymodell
och spy upp maten varje kvällJag kan bli trummis i något band
och injicera knark iblandDu är veckans innebrud
men blir för gammal vid tjuguOch jag är lika underbar
fast jag har ingen hjärna kvarMen vad gör det?
för hjärnan kan man inte se
Jag är inte klok. Jag hamnade på Last.fm:s sida för Rodrigo, en spanjor som komponerat Concierto de Aranjuez. Jag läste igenom den kortfattade beskrivningen, och tänkte rätta till en accent i förnamnet “Joaquín” (beskrivningarna är wiki, alla användare kan ändra), när jag såg att det stod “hens”, och inte “hans” i beskrivningen! Jag pep uppspelt för mig själv.
På redigeringssidan syns även textens historik, och där upptäckte jag att det var jag som hade skrivit även den förra versionen. Tråkigt att det inte var någon annan som hade skrivit “hen”, som jag först trodde, men roligt att jag helt hade glömt bort att jag skrivit där.
Filmtipsets betygsystem känns så himla dynamiskt! Objekt för min rapport är bio-sidan:
Minns ni enhetstaxan hos SL? Hur var det med den?
Alltså, en vill ju ha billig kollektivtrafik. Vad fasen finns det för poäng med att låta den skötas av ett privat bolag? Så att flera olika kan konkurrera ner priserna? Jag vet inte men det låter urdumt.
En har inte lite lust att planka av princip.
Svara på mina frågor eller vänta på att jag gör det själv.
Jag googlade mitt IRL-namn och hittade bara fyra referenser. Bra.
.doc-dokument för samhällskunskapen i ettan. Jag gjorde inte ens klart arbetet. Nu tar jag dock ner den här från nätet.Every morning google at my name
afterwards always feeling insane
(Lissi Dancefloor Disaster – Oh My God)
Ikoner som ska symbolisera bilder har generellt fyra olika motiv:
Dagens ord!
binani
Onani är masturbation för en person. Binani, på samma sätt, är masturbation involverandes två personer — och så vidare. Polynaniformer för n>1 brukar sammanfattningsvis kallas petting.
Haha, roligt!
(Miku praktiserar på en högstadieskola.)
(23:10:13) Mikusagi: Jag såg en otäck film idag. Har jag berättat det?
(23:10:22) Mikusagi: Dirty pretty things tror jag den hette.
(23:10:37) Mikusagi: Eleverna tyckte också att den var otäck, för de höll tyst nästan hela tiden.
(23:10:50) Mikusagi: Fast efteråt sade de att den var tråkig.
(23:10:54) Mikusagi: Högstadieelever är söta <3
Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt, frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Nej, “har du älskat allt du pallat varje dag?” blir hans fråga
och vad svarar du och jag?
Det här är fortsättningen på onödiga knappar på ett standardtangentbord. Jag skrev det typ samtidigt som det inlägget, men glömde sedan bort det och hittade det nu när jag rensade utkast. (Oj, kan en så här ostrukturerad webblogg ha utkast?)