där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Den 3 augusti åker jag och Pluva till Stockholm, och är där tills den 20. Om du har lust att träffa mig då, eller har tips på grejer som händer, så hojta till i lämplig kommunikationskanal :)
Domhär datumen är jag upptagen:
Och jag vet att jag missar Pride precis D:
Medan min dator står och renderar mitt slutprojekt i sommarkursen i 3d-animering, har jag gott om tid att tänka. Så jag tänker på min dator.
Kitteh on the computer. Flyinace2000.
Datorn kör Gentoo Linux, en avancerad variant som kräver en hög erfarenhet av användaren. Om denna erfarenhet inte är tillräcklig så blir inte systemet inställt optimalt. Tyvärr är jag själv inte så erfaren som jag skull vilja, så mitt system är lite knasigt. Knasigheterna finns lite här och där: Firefox kan inte spela upp ljud; program som Audacity och Blender, som jag tror kräver ganska mycket resurser, kör segt och buggigt; jag lyckades aldrig ställa in genomskinliga fönster; varken webcam eller dansmatta har fungerat ens efter timmar av felsnokande; och så vidare.
De här felen tror jag beror på ett fåtal grundläggande parametrar som har varit felaktigt inställda ända från början, när jag installerade själva operativsystemet för flera år sedan (runt 2006 tror jag). Inställningar som jag varken då eller nu vet vad de egentligen har för betydelse, och vilket jag aldrig haft lust att ta reda på.
Burnt. freeasinfreedom.
Så jag tänkte, medan datorn renderar tomater (jag länkar till resultatet när det är klart!), att man skulle ha en installfest. Jag har aldrig varit på en installfest och aldrig fått en uttömmande beskrivning av konceptet, men iden är att man samlas i en lokal, tar med sina datorer, och hjälper varandra att installera operativsystem och program på dem. Som ett LAN fast mer operativsystem än spel.
Eftersom jag inte vet hur de brukar gå till fick jag använda min fantasi och hitta på vad man skulle kunna göra. Det skulle ständigt pågå ett installerande och inställande av program där alla hjälper varandra efter förmåga. Då kan jag få hjälp att optimera mitt sytem. Dessutom skulle kunniga personer hålla korta föreläsningar eller kurser i fri programvara och programmering. Deltagarna skulle tävla i programmeringstävlingar. Och här och var spelande, filmtittande, chipspåsar, läskflaskor och panpizzaförpackningar. En lokal friprogramvaruförening skulle anordna den i lämplig lokal.
Techno distance. loungerie.
Efter denna strålande ide surfade jag runt lite. Jag hittade Gothenburg Hackerspace, och tänkte att det kanske kunde vara en lämplig anordnare av min installfest. Jag upptäckte att Gnutiken, som jag snubblat över tidigare någon gång, bor i samma stad som jag, och de verkar ascoola. På deras kompissida hittade jag bland annat Friprogramvarusyndikatet och FFKP. Alla dessa sidor har nu under de senaste timmarna gjort mig ännu sugnare på att öka mitt deltagande i friprogramvarukulturen. Det är balla grejer. Vid ett tillfälle förra året bestämde jag mig faktiskt för att försöka bli en aktivare friprogramvaruförespråkare.
Inatt drömde jag att jag
o.O
Det är så jobbigt att skriva stora saker. Prestationsångesten om ett dramaturgiskt perfekt inlägg med snyggt språk växer med sakens storhet. Ibland blir det fullt i flaskhalsen, och resultatet blir tvärtom. Jag kommer ihåg när jag skulle skriva om när jag rakade av mig allt hår, för första gången efter att ha haft lång hår väldigt länge. Så här blev det inlägget i sin helhet:
Hur ska jag skriva det här inlägget på bästa sätt?
Nu är det något annat stort på gång. Det är mitt i natten och jag är trött, och jag orkar inte bry mig om att det ska bli fint. Det hade jag inte gjort om jag var utvilad en eftermiddag heller.
Så det blir kortfattat:
Jag ska fucking flytta.
Till fucking Göteborg.
Gött.
Pluva och jag har fått ett andrahandskontrakt i Högsbohöjd av en kompis till min halvsyster. Ingen av oss har några planer, utom att jobba. Så vi drar dit i juni. Och bor tillsammans.
Det nödvändigaste ur IPA och lite till. Som txt-fil.
m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
pb td ʈɖ cɟ kg qɢ ʡ ʔ
ɸβ fv θð sz ʃʒ ʂʐ çʝ xɣ χʁ ħʕ ʜʢ hɦ
ʋ ɹ ɻ j ɰ
ʙ r ʀ
ⱱ ɾ ɽ ɢ̆
ɬɮ
l ɭ ʎ ʟ
ɺ ʎ̯ ʟ̆
ʍwɥɫɕʑɧ iy ɨʉ ɯu
ʘǀǃǂǁ ɓɗʄɠʛ ʼ ɪʏ ʊ
ˈˌːˑ ʰʷˠʲˁ eø ɘɵ ɤo
ə
ɛœ ɜɞ ʌɔ
æ ɐ
aɶ ɑɒ
Idag har det vackra Arlahåret fallit.
Eller så himla vackert var det inte. Inte den här gången. Och det är ju anledningen till att jag har låtit det falla.
“Tänk att det är så lätt att klippa bort allt hår,” som mamma sade förundrat när hon styrde rakapparaten genom min ojämna kalufs.
Istället för att sova: korpusundersökningar.
Inspirerad av mitt eget skrivande i förra bloggposten begav jag mig till det gratisa och elektroniska brittiska webbkorpus som vi använde på övningslektionen om korpuslingvistik, BNCweb, och gjorde en undersökning.
Hypoteser
I talspråk tenderar vi att använda pronomen för att referera till saker och ting. Möjligheten till det är större än i skriftspråk eftersom vi får direkt feedback av lyssnaren i form av motfrågor och kroppspråk (ansiktsuttryck).
Kortvariga händelser får vi sällan anledning att uttrycka i presens (“Han öppnar dörren”). När vi berättar något för något föredrar vi utan tvekan ett dåtidsperspektiv. I skriftligt berättande spelar det däremot mindre roll.
Metod
Uppmätte frekvensen av följande queries, i tal- respektive skriftspråk, i BNC:
_PNP _VVB _NN? _VVB _PNP _VVD _NN? _VVD
PNP står för pronomen, NN? för substantiv, VVB för verb i presens och VVD för verb i preteritum. Frågorna motsvarar formerna: “you go”, “noun goes”, “you went”, “noun went”.
Att korpusen är på engelska, medan hypoteserna är dragna om svenska, tror jag inte påverkar resultatet på grund av språkens likhet plus att hypoteserna nog är ganska generella, kanske universella. Däremot underlättar det för undersökningen i och med engelskans raka ordföljd. Jag har ignorerat ing-former (som ju finns i både presens och preteritum: “is/was going”).
Resultat
Det övre diagrammet svarar på hypotes 1 och det undre på hypotes 2.
Obs! Under undersökningen blandade jag ihop presenskoden och preteritumkoden, så där det står “pres” eller “NU” i diagrammet ska det stå “pret” eller “DÅ” och vice versa. Det gör skillnad främst i det nedre diagrammet (som för övrigt råkade bli upp-och-ner och ganska litet pga oplanering).
Diskussion
Hypotes 1 stöds av resultatet. I talspråk är endast en tiondel av subjekten nominella (substantiv), medan runt en tredjedel av dem är det i skriftspråk.
På grund av mitt sammanblandningsslarv trodde jag först att resultatet tydligt stödde även hypotes 2, men uppenbarligen var det tvärtom. Presens är vanligare än preteritum i talspråk, medan motsatsen gäller i skriftspråk. Jag har inte direkt någon kunskap att förklara detta med. Har ni? Gissningar går lika bra.
I början av lingvistikgrundkursen jag går var det viktigt att banka i oss ovetande studenter att det är talspråk snarare än skriftspråk som huvudsakligen är i fokus i lingvistiken. Det är det talade språket som vi använder mest, det som utvecklas snabbast, det som har många fler användare över jorden än det andra (jag skulle skriva “alla” om det inte var för döva odyl). “Språk” = “talspråk”.
Därför är det lite förvirrande och otillfredställande när vi nu, under grammatikdelkursen, får väldigt skriftspråkliga exempelmeningar när vi pratar om ordklasser och satsdelar. Sådan analys vill en ju kunna utföra på det riktiga språket (talspråk), inte det som de tutat i en är ett tråkigt och oviktigt andrahandskommunikation (skriftspråk). (Akta överdrivna värderingar.) Här är några utdrag ur vårt övningshäfte:
Hunden biter katten.
Hon hade velat önska sig fred på jorden.
Myndigheterna var problemet.
Min väldigt snälla far gillar att fiska.
Kan du tänka dig en vardaglig situation där de här fraserna skulle te sig naturligt?
En av föreläsarna tog visserligen upp detta. Jag minns tyvärr inte vad hen hade för förklaringar till det, men jag minns att hen nämnde en engelsk(språkig) språkvetare som kallade dem “effles” (från “English as a Foreign Language” -> “EFL” -> “effle”). Föreläsaren läste upp ett par autentiska exempel ur läromaterial för engelska som andraspråk, som illustrerar det absurda ännu bättre:
Peter is a boy.
Peter is not a pencil.
Her food is eaten by her.
Jag läste just en bildtext i en högstadieunges bilddagbok, och tänkte att jag skulle ta ut satsdelarna – eller egentligen analysera frasstrukturen. (Jag har inte riktigt greppat skillnaden mellan satsdelar–konstituenter–fraser, speciellt inte när alla verkar ingå i nämnda slags analys.) Ungdomars skrift på ungdomliga communityn blir ju gärna ganska talspråkiga. Förutsatt att jag gjorde rätt var det inte omöjligt, men jag stötte på problem när subjektet hamnade inuti verbfrasen, och när ett måttsattribut bestod av flera ord. I övrigt var det intressant att en sats bestod av NP+VP (typ subjekt och predikat), en bestod av bara NP och en av bara VP:
IGÅR SATTE JAG REKORD I ATT PRATA I TELEFON/MUMBLE (skype-liknande grej)FJORTON OCH EN HALV TIMME………….
Känns bra.
Det här meddelandet ur en chatt med en vän får agera blogginlägg för att beskriva dagen:
First I had class. That was okay but I had to get up early, at 07. Then I went with Miku to some room that UNF has in Hornstull, where I’ve never been before, and I helped them put together an IKEA sofa. And then the roof started leaking so we had to cancel the furnishing (the plan was going to IKEA and get some more stuff). So we were 5 ppl who went to the other UNF room, near Centralen, and chilled with Wii and my guitar. After an hour or so, more people came because we were going to plan what activities to arrange during the whole year (o.O). And we did. And that took 5 hours so I just came home from that.
Här har ni! En rykande färsk folkrörelsesång! Here’s the story (lite snårig) (obs såg ni rimmet):
Min UNF-förening Morgonstjärnan påbörjade sitt årsmöte för två veckor sedan, den 7 februari. Jag säger “påbörjade” för att det visade sig att det inte fanns tillräckligt underlag för att behandla någon av ekonomifrågorna, så vi bordlade dem till ett senare tillfälle. Efteråt pratades det lite om att byta namn på föreningen eftersom ingen riktigt vet varför vi heter som vi heter. En person föreslog då att man istället för att byta namn kunde hitta en betydelse hos vårt nuvarande namn.
Det fick mig att tänka efter, och på vägen hem dök två rader sångtext upp i mitt huvud. Men inte mer än så.
Detta “senare tillfälle”, då årsmötet skulle återupptas, var idag. Av någon anledning hade vi i den tillträdande styrelsen lovat att komma med en överraskning efteråt, och detta blev jag påmind om igårkväll då en styrelsekamrat smsade och beklagade sig över att vi överhuvudtaget inte hade kommit fram till någon överraskning. Jag började tänka på textraderna, som jag för övrigt hade skrivit ner i min anteckningsbok. Någon timme senare svarade jag på smset: “Jag sitter och filar på en sång, fånig men relevant. Om den har blivit något att ha när det är dags så kanske jag kan framföra den :)“ Ytterligare fem timmar senare, klockan fyra på natten, svarade jag igen: “Hihi, nu är den färdig. Jag tar med mig en gitarr.“
Tiotalet mötesdeltagare tillika åhörare verkade imponerade och inspirerade! :)
Vers:
A / / E E / / A A / / D D A E A |
Refräng:
D A E F#m D A E A (x2) |
Mollvers: (tex sista)
F#m / / C# C# / / F#m F#m / / Bm Bm F#m C#7 Bm (E) |
En tolvåring är ängslig för sin polare, som har setts vara någorlunda coolare
än när hon spyr på toa och sin tröja. “Måste du alltid bara hålla på och röja?
Du är roligare när du inte dricker så, och jag tror att man kan ha det ganska kul ändå.”
Så de går med i UNF och besöker nästa träff, och även den därnäst.
(Refräng:)
Om vi leder eller leden blott belyser
eller värmer den som ensam går och fryser
har vi uppfyllt det vi ska, och vi gör det väldigt bra
exempelvis idag
När Stockholms unga tröttnar på att droga
och hittar oss och våran kämparlåga
så välkomnar vi dem och stämmer upp ännu en gång
i Morgonstjärnans sång
Krogrundan igår var inget vidare. Av bakfylla och ånger blev hen lidande.
Hen trivs inte direkt med att gå ut så, hen är faktiskt UNF:are sen typ ett år.
Funderar dock på att gå ut igen ikväll – det finns ingenting annat att ha för sig, väl?
Men hen får ett SMS, “Morgonstjärnans sommarfest”, och anmäler sig direkt.
(Refr.)
Festen lockar: flörtar, bra musik och dans, men att supa skulle inte kännas rätt nånstans.
Det är klart att man kan vara där ändå för det, men knappast med en känsla av samhörighet.
“Jag undrar just vad de i min förening gör, och om de kanske har nå‘n lust att komma över?”
Han ringer dem och klart så vill de hänga där, och snart får han dansa. Tänk, vad smart!
(Refr.)
Hon försöker inte höra hur de bråkar, och önskar genom tårvätta lockar
att nästa år ska allt bli lite bättre. Med kudden över huv’et är det lättare.
De skulle se en film ikväll, det lova’ dom, men nu går helgen åt till sprit och svordom
Hon suckar djupt och svär, och drömmer om en värld som fattar hur det är.
(Refr.)
Licens: CC by-nc-sa. Arbeta gärna vidare på texten! Ändra någon rad eller en hel vers om du vill.
Helgen.
I fredags städade jag på morgonen. Fyra rum, lite noggrannare än vanligt. Svettigt!
Sedan hade jag tänkt gå på lektion men det blev inte så. Städningen tog nämligen ut på tiden och lektionens ämne var nog inte så viktigt för mig. Fonetisk genomgång av konsonanter. Det kan jag redan.
Istället åkte jag till Pluva. Halv sju hade jag tänkt gå till en insparkspub för oss nya lingvistikare, men jag kände mer för att stanna med Pluvis :P så vi hyrde film och köpte snacks~ <3
På lördagen jobbade Pluva en skvätt, och jag åkte hem. Jag tänkte egentligen plugga men jag var rätt bra på att skjuta upp det. Några timmar senare hade P jobbat färdigt och jag åkte tillbaka till stan och henom. Även i kväll skulle jag iväg till Gula Villan (SU-humanisternas lokal) och den här gången lyckades jag.
Det var läskigt. Recentiorsmiddag, dvs middag för de som är nya på SU. Fast det var nog mest “gamla” studenter. Rekommenderad klädsel var kavaj men det hade jag struntat lite i, mest för att jag inte har någon kavaj. Så jag var där i jeans, något som liknar en skjorta samt munktröja. Men det gick bra, några ville prata med mig och lära känna mig trots missanpassningen. Min bordsdam var väldigt social och maten var skitgod.
Efter middagen åkte jag tillbaka till Pluviluv och såg på film med henom, Gud och Mana.
Igår söndag åkte jag därifrån och mötte Mikusagi ty vi skulle på årsmöte med Morgonstjärnan, Stockholms största UNF-förening. Årsmötet var himla roligt och lärorikt. Jag blev vald till styrelsen för det kommande året (fast det visste jag förstås redan att jag skulle bli). Mer specifikt är jag nu kassör, något jag har noll erfarenhet av men ser fram emot att lära mig och utföra! Kul och utmanande.
Jag kan väl ta med idag också. Vaknade trött efter några timmar för lite sömn, lektion 10-12. Efter lektionen tänkte jag handla kläder. Tog samma tunnelbana som en kursare som tipsade om Humana på Odengatan och dessutom två Myrorna på samma gata. Jag gick hela gatan ner utan att hitta dem, så istället drog jag till min favorit-Myrorna vid Adolf Fredriks kyrka (Hötorget) och sedan Emmaus vid Slussen. Jag har nu nöjt spenderat 465 kronor på ett par byxor, fyra tröjor, en bok (Sociolinguistics) och två cd (en synthpoppig och en folk-körig).
Det spanska hovet var så fullt av inavel. Många föddes döva och de fick inte ärva ämbeten, för de kunde då inte höra Guds ord.
Enligt föreläsaren i torsdags var det så teckenspråksvetenskapen kom till. Roligt.
Idag var Nerdia Renkontiĝo på schemat. Det är en esperantoträff med nördtema för ungdomar, som vi har varje månad här i Stockholm. Där möttes jag av de väntade nördkompisarna, väl påpälsade i den taskigt värmda lokalen. Vi pratade och skojade om ditt och datt – allt på esperanto. Även en nyling kom, hängde och lyssnade och köpte ett par böcker. Runt sju lämnade vi lokalen och alla som var där då, utom jag, åkte till Robin för födelsedagsfest. Själv orkade jag inte med sånt, så jag åkte hem.
På tunnelbanan satt jag mitt emot en söt tjej. Vi fick ögonkontakt flera gånger och någon gång höll vi kvar den flera sekunder. Jag undrar om hen såg att jag log. Hen såg ut att le men hen kanske bara såg ut så… Det var spännande iallafall! Jag älskar att se vackra människor på stan och i kollektivtrafiken. Jag ska försöka flörta med dem oftare.
Idag ville jag inte ha någon väska, så istället proppade jag i min stora jacka ner en vattenflaska, ett par tunna vantar och mitt stickningsarbete med två garn! Jag stickar en lång, randig mössa.
Såhär kan det se ut om en skriver mitt uttal av “Hornstull” fonetiskt, med så hög noggrannhet en kan:
Jag borde lägga till betoningsmarkörer också, men jag fattar inte betoningen i svenska.