där Arla skriver av sig
där Arla skriver av sig
Låt mig formulera en grej.
Om att tycka och utvecklas.
Man ska ta sin tid att utveckla sina politiska ståndpunkter. Pröva, prova och skrika. Basunera och övertyga, kämpa och värva.
Och sen tänka till och utvecklas. Revidera och se saker ur nya perspektiv. Man ändrar sig och tycker plötsligt något annat.
Vem är man då?
Vart har man kommit?
Och vad har man åstadkommit?
Alla man övertygat, diskuterat med, tjafsat med eller bara stört. Vad har man gjort dem?
Vad är man värd när man kommer igen med en ny åsikt?
Min lösning har varit att inte skrika. Inte övertyga eller värva, och knappt kämpa.
Så när jag ändrar mig, eller tycker mig ha förstått något nytt, behöver jag inte komma tillbaka till någon och säga:
“Det jag sade förut kan du glömma. Men det här, det är jätterätt. Tro mig.”
Igen och igen.
Men det är svårt. Det går trögt att utvecklas utan att få ventilera.
Samtidigt förmår jag inte hävda. För jag kan aldrig vara helt säker.
Det är mitt dilemma.
Ville kolla upp tabs till introt till Harry Nilsson – Everybody’s Talking men jag tyckte inte att någon av dem jag tittade på stämde. Så med dem som utgångspunkt tog jag ut de första takterna som jag uppfattar dem:
-------0---------------0-------- x6 -1---------1p0---0---------0---- ---------0---------------0------ -----2---------------2---------- -3---------------3?------------- --------------------------------
Hi. I’m just noting that $created and $date mean different things to nodes and comments respectively in Drupal 7. (About 6 I don’t know.)
function THEME_preprocess_node(&$variables) {
var_dump($variables[‘created’]); // ‘1307518528’
var_dump($variables[‘date’]); // ‘Wed, 06/08/2011 – 09:35’
var_dump($variables[‘node’]->created); // ‘1307518528’
var_dump($variables[‘node’]->date); // null
}
function THEME_preprocess_comment(&$variables) {
var_dump($variables[‘created’]); // ‘Wed, 06/08/2011 – 09:35’
var_dump($variables[‘date’]); // null
var_dump($variables[‘comment’]->created); // ‘1307518528’
var_dump($variables[‘comment’]->date); // null
}
So to format the date of a comment, use format_date() on $variables['comment']->created and assign it to $variables['created'].
I haven’t filed a bug. Tell me if you do.
PR, marknadsföring och reklam är en sak.
Webbkodande och grafik & layout är en annan.
Ibland, när jag funderar på vad jag vill jobba med, förkastar jag den andra biten för att jag tycker att det är samma sak som den första. Men det är kanske ändå det (den andra biten) jag vill jobba med.
Jag gillar att:
Men jag gillar inte reklam. Reklam är påfrestande och går ut på att lura människor.
Vilket yrke passar mig?
Vi möblerade om lite här på Pennygången, och drog då ut alla manicker i stora rummet, bland annat routern och modemet. Sen funkade inte Internet (vi hade ingen uppkoppling, förf. övers).
Har nu trasslat lite med det i två dagar, och fick till slut fjutt på det.
Åtgärden som fungerade var att ändra MAC-adressen i inställningarna för routerns uppkoppling till modemet/Internet. Till routerns egen MAC-adress.
Hur kan det funka??? Jag vet inte riktigt vad en MAC-adress har för funktion (är det inte för att identifiera apparater på ett nätverk?) eller hur uppkopplandet går till tekniskt sett. Men routern vet väl om sin egen MAC-adress? Genom att ange det, berättar jag väl för routern vad den redan känner till?
Svara gärna på det!
Yo. I just added an Ubuntu 11.04 system to my machine, but my M-Audio Audiophile 24/96 sound card didn’t work out of the box. Being used to Gentoo, I was not in despair, however my expectations of Ubuntu was that there was hardly any configuration needed at all.
Anyway, the solution to my problem proved to be simple. In the Hardware tab of the Sound settings, I changed the profile of my card to Analog Surround 4.0 Output. Basically any option with analog output works.
But why isn’t there an analog stereo profile? After all the card only has stereo output.
Minns ni när jag bestämde att jag skulle ägna sex timmar om dagen åt att vara duktig? Jag fick aldrig chans att avgöra om det var en bra idé, för under experimentets första dag fick jag jobb på heltid :) vilket innebar att minst sex timmar varje dag garanterat gick åt att jobba, vilket förstås räknas som duktigt.
När jag började jobba slutade jag ganska snabbt med en del av det jag brukade ägna mig åt på fritiden. (Att volontära i kulturkafé till exempel.) Men framför allt gick mindre tid åt till att slappa. Att ta det lugnt och inte göra något särskilt är en viktig del av min vardag :) och jag tycker att jag behöver rätt mycket av det.
Nu börjar jag vänja mig in i att ägna halva dagen varje vardag åt motsatsen till frihet. Och det börjar kännas att jag är understimulerad i de mer passionerande sysslorna, det som jag skar ner på när jag började jobba. Jag tror att den här invänjningen delvis kan förklaras som att en del av den energin som jag fördelar åt att inte göra något särskilt, ägnar jag åt att förhålla mig till de nya rutinerna och förutsättningarna som heltidsjobbet kräver.
Därför har jag tänkt att jag ska sätta igång med lite projekt och allmänt engagemang nu när den här invänjningsperioden verkar vara över!
Gammal svenska: Gud, så förödmjukande!
Ny svenska: Shit, vilken diss!
Bidragande faktorer:
Lite blä.
-------------0------- --------------------- -------4---------4--- -------------0------- ---0-----0---------0- -------0---------0--- -2---2-----2---2----- x4 ---2-----2---------2- x4 --------------------- -3---3-----3---3----- --------------------- --------------------- --------------------- -------------0------- -------------0------- -------4---------4--- -------2---------2--- ---0-----0---------0- ---2-----2---------2- x4 -----2-----2---2----- -0---0-----0---0----- --------------------- --------------------- -0------------------- -------------0------- -------4---------4--- ---0-----0---------0- -2---2-----2---2----- x3 --------------------- ---------------------
Jen listo de la oficialaj afiksoj, orde far mi laŭ utileco. Ĉu vi iom konsentas pri la ordo? Kiujn reordigojn farus vi?
Alla oficiella esperantiska affix, i användbarhetsordning enligt mig. Mer på Lernu.
Källa: Wikipedia
Ur Vem är det som bromsar…? från Country Pleasures (1996) av Hoola Bandoola Band med Robert Broberg:
För att samhället ska kunna förändras
så räcker det inte med att några få
talar tjusigt om revolutionen
i televisionen
medan vi sitter här och tittar påSå är du med och bromsar,
är du med och skjuter på,
eller sitter du här med armarna i kors och liksom tittar på?
Idag är jag glad för att jag grät för att jag var ledsen.
Igår var en lite tuff dag, och imorse bröt jag ihop lite och grät, på riktigt, för första gången på sju, åtta år. Det var väldigt skönt och fick mig att må riktigt bra.
Jag fick ett sms inatt, medan jag sov, av min allra närmaste vän. Det var omtänksamt och fint. Eftersom jag numera har ett jobb/praktikplats att gå till om dagarna väntade jag med att svara, och gick istället och åt frukost.
Gårdagen var ganska jobbig. Första dagen på den nya arbetsplatsen, och min kollega visar sig klara mina uppgifter mycket bättre än jag. Det kändes hopplöst att inte kunna det jag är antagen för. Sedan, på studiecirkeln i esperanto, som jag undervisar, fick jag först kritik av en elev och sedan märkte jag under lektionen hur dåligt planerad den var. När jag kom hem på kvällen hann jag knappt värma den inte-helt-färdigkokta kikärtsgrytan som jag har ätit till lunch och middag tre dagar i rad, innan jag stressade i säng.
Inatt fick jag alltså ett sms från min vän och sambo, som just nu är i Stockholm för att jobba. Jag läste det igen när jag stod och väntade på spårvagnen, och den gången brast det. Det slutade inte efter två tårar som det brukar utan fortsatte, jag fick torka ansiktet från tårar och snor med min palestinasjal. Besvikelsen efter mina ansträngningar. Kärleken och längtan till min älskade vän. Osäkerheten i livet, gemenskapen och världen, som ständigt trycker sig på men bara ger mig bitterhet. De fick mötas och göra upp för en kort stund, och gråtspärren släppte plötsligt som den aldrig gjort förut, inte sedan mellanstadiet.
Det var så jävla skönt. Jag grät av ångest men jag njöt mer än jag led.
På spårvagnen, halvvägs till kontoret, kunde jag dämpa mig och försökte att inte tänka mer på något av det som orsakade Gråten. Det gick bra och idag har saker varit lättare.
I dessa sysslolösa dagar är det överraskande lite som blir gjort om man inte försöker. Och det är mycket som ska göras. Det ska sökas jobb – hemma och hos socialtjänstens coachprogram – det ska skickas papper, det ska städas och diskas, det ska planeras esperantolektioner och det ska köpas nödvändigheter för hemmet och själen.
Därför har jag just bestämt mig för att försöka tillägna sex timmar om dagen åt dylika duktigheter. Mamma rådde för flera månader sedan om att se den sysslolösa dagen som en arbetsdag, där arbetet bestod i att söka jobb. Det var att sikta lite för högt för mig. Åtta timmar per dag åt att söka jobb? Dream on! Jag har försökt med diverse andra metoder också – två ansökningar per dag, två timmar per dag, tävlat med sambon och så vidare.
Vad är det som får mig att tro att den här metoden ska fungera? Jag vet inte. Men det känns iallafall bra att inkludera fler saker i nödvändighetskategorin, förutom jobbsökning. Nu kan jag spendera en dag utan att söka jobb och ändå känna mig nöjd och riktigt duktig, för att jag har varit och lämnat syrrans dammsugare, diskat, planerat middagar för en vecka och köpt lite begagnade köksartiklar. Till exempel.
Jag börjar imorgon. Pepp mottages tacksamt!
Duktig som en geting.